Ibland känns det som att vårt jobb går ut på att jaga människor. På ett sätt är det ju korrekt – jag tänker på människofiske. Vi försöker starta igång två nya arbeten här i Region Amazonas: ett scoutarbete och ett församlingsutvecklingsarbete. Båda har som syfte att i slutändan bana nya vägar för människor att komma till tro.
Det känns också som att vi jagar människor. Vi skriver, ringer, pratar med människor, gör planer och försöker driva arbetet framåt. Alla vi pratar med är väldigt positiva. Men i en kultur där tid är sekundärt blir starten ofta långsam – och så plötsligt händer det bara, och då måste man vara beredd. Det är som att leva i ett limbo där man aldrig vet om saker plötsligt kommer att börja hända eller inte. När arbeten väl är igång brukar det rulla på väldigt bra.
Förra helgen skulle vi ha åkt till Lumbaqui för att vara med på ett möte med distriktet, men vägen var avstängd på grund av arbeten. Det fick därför bli ett digitalt möte, där vi fick presentera scout som en metod för att nå barn och unga med evangeliet. Den 9 maj ska vi ordna en introduktionsdag för dem som är intresserade av att vara med. Vi hoppas på god uppslutning.
Detsamma gäller församlingsutvecklingen. Vi har haft möten med två församlingar och hoppas nu att någon av dem vill vara med och starta arbetet. Ledarna för församlingarna var intresserade, och vi hoppas på att få med dem.
Dagarna och veckorna rullar på. Vardagen är på plats och arbetsdagarna fylls ändå med olika aktiviteter, kyrkobesök, planeringar och möten. Men om någon skulle fråga just nu vad vi arbetar med, så skulle mitt svar denna vecka bli: vi letar efter svar…
