Liv i överflöd

Kvinna som står med utsträckta händer i soluppgången vid en strand.

Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.

Joh 10:10

”Livet är som en påse. Tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något.” Det påstod pastor Jansson sa Hans Alfredsson i en monolog som hette ”Ringaren” som ingick i revyn Gröna hund från 1962.

Men det är inte bara i revyer som man möter denna föreställning. Vi möter den också i filosofiska texter, där man beskriver livet i sig, den rena existensen, som något som är neutralt. Livet i sig är varken bra eller dåligt. Det är som en tom behållare. Det som gör livet värdefullt, det är om det har ett innehåll.

Kristen tro beskriver inte livet på det sättet. För kristen tro är livet i sig en gåva. Att bara finnas till är ett uttryck för Guds kärlek. Detta är grunden för kristen skapelsetro. När vi i trosbekännelsen säger att vi tror på Gud, Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare, då säger vi att skapelsen i sig är ett tecken på Guds kärlek till och omsorg om oss.

Det är något fantastiskt i att bara få finnas till. Livet är ingen tom och neutral behållare, utan en sådan där fantastisk kärleksgåva som man blir alldeles rörd när man får och man känner hur den lyckogråten stockar sig i halsen när man inser att man har fått en sådan fantastisk present och man tänker: ”Tänk att jag har fått detta. Tänk att jag är så högt älskad av Gud.”

Men om livet är en gudagåva, varför är det då så svårt att leva så ofta. I stort och smått möter vi människors besvikelser. Detta som är lidandets fråga, det som vi ibland kallar teodicéproblemet. Jag tänker inte här försöka lösa teodicéproblemet. Jag tror inte att det finns en lösning på det, om man med lösning menar ett filosofiskt tvingande argument. Däremot tror jag att man kan komma fram till ett förhållningssätt som gör att man orkar leva med det faktum att det inte finns en filosofisk lösning på lidandets problem.

För visst är det så att det är lätt för mig som relativt frisk, relativt välbeställd person med välordnade sociala förhållanden att säga att livet är något gott och att det är en gåva att bara få finnas till. Men just som jag har det, så är det faktiskt inte alla som har.

Kristen tro säger att det bästa en människa kan få är evigt liv. Då betyder evigt inte bara utan slut i tidsligt hänseende utan även utan slut i fråga om livskvalité. Vi tror att livet finns därför att Gud vill att det skall finnas och att skapelsen i sig är ett utflöde av Guds kärlek.

Just nu lever vi i påsktiden. Det är de fyrtio dagar som följer påskdagen, då vi minns de fyrtio dagar under vilka Jesus visade sig för sina lärjungar, framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde (Apg 1:3). De är fyrtio dagar då vi vänjer oss vid tanken att våra liv har blivit så helt annorlunda därför att Jesus, vår Herre och Frälsare, har uppstått från de döda.

Döden var inte slutet. Ondskan kommer inte få sista ordet. Livet är inte bara så fantastiskt som vi önskar oss utan det är ännu mer fantastiskt därför att Jesus Kristus, han som inte döden kunde hålla kvar i sitt grepp, har all makt i himmelen och på jorden (Matt 28:18). Det gör att vi kan tro att livet är en gåva och att det är något fantastiskt att få finnas till som människa. Vi skall få liv, evigt liv, liv i överflöd.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se