Mikas ord är en uppmaning att bära med sig i fastan

fastan-kors

Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig:

att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud. Mika 6:8

I veckan har jag fått vara med om många viktiga samtal om hur livet med pandemin påverkar oss som kyrka. Med ordförande och i medarbetarsamlingar har vi resonerat och sökt tillsammans. Påverkas vår teologi? Hur behåller vi nyvunna kontakter? Hur kommer livet efter pandemin se ut? Vi har delat trötthet, frustration och längtan, men också kreativa idéer och rörande berättelser.

I de reformerta kyrkornas världsgemenskap pågår ett årslångt och världsvitt samtal om pandemin och tiden efter den. I en serie av seminarier och samtal i olika konstellationer försöker vi lyssna in varandra från världens olika hörn. Ett särskilt fokus läggs på att uppmärksamma de orättvisor som uppdagas i pandemins spår, med utgångspunkt i Mikas ord. När en kris drabbar världen avslöjas hur vår beredskap ser ut och hur väl vi skyddar samhällets svaga. Återigen har i och med pandemin ojämlikheter mellan fattiga och rika länder avslöjats. Mellan dem med och utan resurser i ett land. Mellan dem med stort kontaktnät och dem utan.

Veckans möten har påmint mig igen. Om hur viktigt varje möte med en enskild ensam, utsatt eller rädd människa är – möten som sker i våra församlingar. Men ocks hur viktigt det är att vi som kyrka nyttjar vår röst för att påverka de stora strukturerna.

Mikas ord är en uppmaning att bära med sig i fastan.

Gör det rätta. Det är omöjligt att göra alla rätt, men tar vi uppmaningen på allvar visar den oss en riktning snarare än ett mål.

Lev i kärlek Ta emot och ge omsorg. Det kan ta sig uttryck i såväl det lilla och nära som i de stora strukturerna.

Håll dig troget till Gud eller walk humbly with your God som det står I en engelsk översättning.

Gå inte ensam. Håll dig nära Gud. Och gå tillsammans med andra.

Jenny Dobers