För något år sedan satt jag med ett par vänner som var helt nya i kyrkan. Under en längre tid har de varit i någon form av sökande, men kyrkan är en främmande och ny miljö för dem. Vi kom då att prata om första advent och att det är kyrkans största gudstjänst. Den ena av dem hade svårt att förstå varför advent var något särskilt och frågade spontant om inte julafton borde vara vår mest välbesökta gudstjänst. Frågan var helt klart befogad och sen dess har jag funderat en del på vilka beteenden vi har i kyrkan, och varför just första advent har blivit så stort.
Kanske vilar en av hemligheterna i det enkla ordet förväntan. För det finns en slags förväntan runt första advent. Det är den högtid då vi börjar räkna ner inför julen, då adventsljusstaken tänds, adventskalendrar öppnas och allt ljus successivt riktas mot den dag då allt kulminerar: julafton. Den dag då julklappar delas ut, julmat ska intas och myset infinna sig. Men också den dag då världens frälsare och befriare tog sin boning rakt ner i mänskligheten. Advent riktar blicken mot alltings kärna, inkarnationen där Gud blir människa. Det himmelska möter det jordiska. I de bibliska texterna påminns vi om det judiska folkets längtan efter Messias, den som skulle befria dem och vara bärare med ljus, rättfärdighet och hopp igen. Då Guds fred skulle få bryta igenom.
Vid advent får vi lyfta blicken och mitt i det mörkaste se hur ljuset kommer, hur hoppet spirar och löftet är nära. Kanske är det precis vad vi ständigt behöver påminna oss om. I en värld och ett liv där det är lätt att övermannas av mörkret behöver vi gång på gång se att ljuset är starkare. Kanske finns det alltid en längtan i oss, ett behov och en nöd, av att få stämma in i den starkaste av böner: Hosianna! Bönen som både bär ropet om förbarmande och lovprisningen till Gud den högste. Hosianna! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn!
Så även om advent inte ser så märkvärdigt ut, och för människor utanför kyrkan verkar ganska obegripligt, vilar där förnyelsens löfte. Det är där vi än en gång får göra portarna vida för en kärlek som bryter alla gränser och sätta vårt hopp till att godhet och rättfärdighet än en gång ska segra.
