Psalm 98 är en lovsång som riktar sig till Gud som räddar, till Gud som griper in. Här har hela jorden sett det och jublar. Det är en helt ny sång på gång. Även havet och allt det rymmer, ja, världen och alla som bor i den sjunger med.
Hela skapelsen är engagerad i sången, i relationen, i räddningen. Här speglas en världsbild som inkluderar allt skapat i en självklar relation till Gud. Visst är det poesi och bildspråk, men ändå på riktigt. Hela jorden är full av Guds härlighet!
Att den gudstro och kultur som vi finner i Gamla testamentet är tydlig med att inte dyrka solen och månen eller något annat i skapelsen som gudomar, i kontrast till omgivande kulturer, har ofta kommit att försvara en syn på allt skapat, utom människan, som ting utan egen relation till Gud. Det har i förlängningen blivit en ursäkt för att hävda att det är fritt fram att skövla och ta för sig. Vilket misstag! Psaltaren sjunger en annan sång. När Gud griper in är hela skapelsen engagerad och inblandad.
Läs gärna psalmen långsamt och låt bilder växa fram inom dig. En värld full av sång och jubel. Ser du det framför dig? Där är vimlet av varelser i havet, från plankton till blåvalar, och alla jublar och sjunger till Gud. Hör du valsången? Och där är bergen som fylls av jubel, deras sång är som basstämman i kören, djup och bärande. Floderna forsar fram och slår emot stenarna, klapp, klapp, klapp, de håller takten så att det stänker om det. Träden dirigerar med yviga gester. Alla som bor i världen förenas i samma lovsång.
Hör du fågelsång och humlesurr? Där är klappret från hovdjur över slätterna, björnarnas brummande och trumpetstötar från elefanterna. Ekorrar tjattrar, det råmas, bräks, skäller, piper … Vilket liv! Och där, mitt i allt, hörs också människor som sjunger och nynnar, på alla jordens språk. Barnens röster från skolgårdarna, spädbarnens jollrande, gamla människor som plötsligt minns en sång och skiner upp, och på arbetsplatser stannar arbetet upp för att sången ska välla fram. Äntligen! Detta jubel! Denna glädje! Som vi längtat!!
Den här psalmen läser vi på en söndag som har fått temat ”Att växa i tro”. Ett sådant växande kan vara att få syn på hur hela skapelsen är indragen i Guds räddning och hur vi alla hör samman som Guds älskade. Tron kan växa så att vår önskan alltmer sammanfaller med Guds önskan om fred och jubel. Att växa i tro kan vara att växa i längtan efter Guds rike, att omfamna allt skapat med kärlek och öva sig i att höra sången i varje varelse, varje människa, i allt. Det finns så mycket glädje att längta till, så mycket sång att redan nu sjunga med i. Gud är god, Gud räddar!
