Torsdagstankar om Maria

Jag ska erkänna att jag tidvis har haft svårt för berättelsen om Maria och ängeln. Det är som att Gabriel öser ett artilleri av mäktiga ord om starka män över den unga tjejen.

Observera

Denna text publicerades första gången den 23 mars, 2017. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Idag är det torsdag, en dag då många runt om i världens kyrkor uppmärksammar och tar ställning mot våld och våldtäkt mot kvinnor https://equmeniakyrkan.se/tib/. Just nu förbereder sig också många inför söndagen då vi ska läsa berättelserna om Marie bebådelse. https://www.bibeln.se/las/2k/luk#q=Luk+1 Jag ska erkänna att jag tidvis har haft svårt för berättelsen om Maria och ängeln. För mig har det verkat som utpressning och maktmissbruk, den där händelsen när ängeln kommer in till Maria och liksom fyller hela rummet. Det är som att han öser ett artilleri av mäktiga ord om starka män över den unga tjejen. ”Den högstes son” – ”Fader Davids tron” – ”härska över Jakobs hus” (Luk 1:32) – vad säger ett sådant språk till en ung tjej? Jag har undrat om inte Marias ord ”må det ske med mig som du har sagt” var ett svar från skräckslagen liten flicka, utan verkligt val. Berättelsen som sådan liknar andra berättelser från antiken, där stora mäns märkliga tillkomst beskrivs. Tillblivelsen blir i denna tradition ett sätt att apostrofera hur stor och betydelsefull en viss person var. Kvinnornas roll i dessa berättelser begränsas till att ge plats för de mäktiga männen. Jag har därför undrat om texten om Marias Bebådelse verkligen är något vi kan se som centralt i berättelsen om vår befriare och frälsare.

När jag fördjupat mig i texterna har jag så småningom insett att jag har underskattat Maria. Jag har varit fördomsfull mot henne för att hon var ung – och kanske också för att hon var tjej. Och jag har förstås också underskattat Gud. Framför allt är det Marias lovsång som får mig att förstå att jag förminskat både Maria och Gud. Där blir det tydligt att vad ängelns besök förlöste hos Maria var något helt annat än känslan av förtryck. Maria ger snarare intryck av att vara upprättad. Betrodd. Hennes lovsång är ord och inga visor. ”Han skingrar dem som har övermodiga planer… Han störtar härskare från deras troner och han upphöjer de ringa…” Möjligen är dessa ord citat ur en äldre tradition. Oavsett hur det ligger till med det: när de uttalas av Maria blir de starka profetiska ord om att Gud, frälsaren, den vars namn är heligt, engagerar sig för dem som är utsatta. Mot maktmissbruk och utnyttjande av andra människor.

Men utöver dessa kraftiga profetord o pampiga änglaord talar Gud också ett annat språk. Det är det Gud säger bortom ord, genom sin handling: Gud blir ett litet, litet foster, så småningom ett barn. Genom en tonårig tjej. Liten OCH modig. Så ser Guds väg till oss människor ut. Född i vår verklighet. Närvarande i vår kamp och glädje.

Maria har varit en förebild för många, många människor genom årtusendena. Bland annat har hon varit en förebild i att vara lydig. Ibland har vi betonat den egenskapen hos henne så mycket att vi till slut har tänkt oss Maria som en person utan egen vilja. Så har vi tänkt att det allra mest eftersträvansvärda för oss skulle vara att bli tom, utan egen vilja. Först då skulle man riktigt väl kunna följa Guds vilja. Men Maria är inte tom och kraftlös. Det finns det många exempel på: Maria vågade ta upp en dialog med ängeln. Hon hade modet att bejaka uppdraget hon gavs. Att bli mamma krävde kraft o ansvar. Hon sjöng en lovsång som inspirerar oss att våga påtala det destruktiva och samtidigt lovsjunga hoppet.

Det är många som konkret känner igen sig i Marias livsberättelse, även om ingen mer än hon fött en frälsare av sådana mått som Jesus. Det finns många som genom tiderna blivit föräldrar till av Gud välsignade, men av människor oönskade barn. Maria ger deras lidande, men också deras glädje ett ansikte. Det finns många föräldrar som sett sitt barn dö, så som Maria fick göra. Hon ger deras sorg ett namn. Många, många kvinnor och barn har upplevt det jag först trodde mig se i berättelsen om bebådelsen – de har blivit hotade, utnyttjade, nedvärderade. Att Maria i Guds ögon var viktig trots omvärldens osynliggörande kan ge dem hopp. Det finns många som kan känna igen sig i att det kan vara obekvämt och ansträngande att gå Guds väg, men samtidigt underbart och värt allting. När Maria sjunger sin lovsång om de svagas upprättande är det alla dessa människors lovsång hon sjunger.

Jenny Dobers, regional kyrkoledare