Vår tro är inget vi presterar. Den är en gåva som vi får ta emot. Reformatorn Martin Luther tänkte att vi tror därför att Gud har gett oss sin Ande. Gud tror i oss. Guds goda heliga Ande för oss in i tron, gemenskapen med Gud och med varandra.
Guds kyrka, gemenskapen av dem som vill leva nära Jesus Kristus, är något som Gud genom sin Ande skapar för oss som ett andligt hem under vår livsresa under vårt jordeliv. Där får vi vila, näring och tröst av Gud och av våra syskon i tron.
I Efesierbrevet läser vi:
Låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek (4:15f).
Gud bygger sin kyrka. Det gör Gud bland annat genom att ge sina nådegåvor till personer i sin församling. Ibland talar vi om de nio gåvorna och tänker på de gåvor som räknas upp i Första Korintierbrevets tolfte kapitel, verserna 8 till 10. Det är att förminska Andens verk att tro att det bara finns nio nådegåvor.
I samma kapitel skriver Paulus om gåvorna att hjälpa och att styra (v. 28). I Romarbrevets tolfte kapitel, verserna 6 till 8, nämns andra gåvor, till exempel gåvan att trösta, gåvan att vara nitisk som ledare och gåvan att med glatt hjärta visa barmhärtighet.
Det viktiga att säga om Andens gåvor det är att alla i församlingen har fått gåvor som är av värde för helheten. ”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta” (1 Kor 12:7). Jag är övertygad att Gud har gett sin församling en massa gåvor som inte kommer till sin rätt, därför att vi inte tar vara på alla i församlingen. I fjortonde kapitlet i Första Korintierbrevet skriver Paulus: ”När ni samlas har var och en något att bidra med” (v. 26).
I mötet med katolska trossyskon har jag fascinerats av hur de skiljer mellan Petrus funktion som den sammanhållande kraften, som finns ii kyrkans centrum, och Andens funktion, som finns i kyrkans utkant, som överraskar oss och som får oss att gå bortom det vi ibland känt oss bekväma i och på så sätt hitta nya sätt att gestalta Guds kärlek.
Guds kyrka finns för att leva i Guds mission, Missio Dei. Vi finns för dem som ännu inte mött kärleken i Jesus Kristus. Det är inte kyrkan som har en mission, utan det är Guds mission som har en kyrka.
Vi är en missionens kyrka dels genom att hålla ihop, att genom friden som band bevara den andliga enheten (Ef 4:3), dels genom att nå ut till världen och berätta för dem som finns i den att Gud verkar mitt ibland oss och breder ut sitt rike.
Vi har i uppgift att säga till dem som vi möter, det som står i Jesajaboken: Nu gör Gud något nytt. ”Det spirar redan, märker ni det inte?” (43:19). Just nu verkar Gud mitt ibland oss genom sin skapelse och sin frälsning. Guds rike är en händelse som pågår. Gud har kallat oss, vi som får vara delar i Kristi kropp, Guds kyrka, till att vittna för hela den bebodda världen om vad Gud gör. Det får vi göra i den Heliga Andens kraft. Därför har Gud sänt sin Ande, vår goda Hjälpare, till oss. Genom sin Ande är Jesus med oss alla dagar till tidens slut (Matt 28:20). Med Andens hjälp blir vi Guds kyrka och får leva i Guds mission.
