Bibelläsning kan göra ont

Tjej som läser bibeln med temugg i handen

Minst en gång varje år läser jag Andra Mosebok. Det är för det mesta en uppbygglig läsning. Denna bibelbok berättar om hur Gud befriar sitt folk som lever i slaveri. Det finns en del bisarra inslag i den. Ett exempel på det är berättelsen i det fjärde kapitlet om hur Gud vill döda Mose men Mose räddas genom ett rådigt ingripande av sin fru, Sippora (4:24–26). Det är en av Bibelns många konstiga texter som jag inte fäster så stort avseende vid.

Men varje gång jag läser denna bibelbok får jag ont i magen när jag kommer till det tjugoförsta kapitlet. Boken har fram till dess handlat om hur slavar befrias och hur Gud ingår ett förbund med folket grundad på att det är Gud som har fört Israels folk ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Gud är befrielsens Gud och detta är grunden för de tio budord Gud ger folket i det tjugonde kapitlet.

Det är synd att få som har lärt sig tio Guds bud utantill inte har lärt sig introduktionen till buden som påminner dem om att det just är Herren Gud som har befriat dem. De tio buden är inga bud som Gud ger som en allmän etisk undervisning utan de har sin grund i det befrielseverk som Gud har utfört för folket. Det är därför att Gud är just befrielsens Gud som man inte skall ha några andra gudar vid Guds sida.

När vi kommer till tjugoförsta kapitlet är rubriken lagar och där får vi se vilka lagar Gud ger folket för att de skall fortsätta att vara Guds folk och Gud skall fortsättningsvis vara folkets Gud. De första lagarna finns i verserna två till elva och här kommer alltså de första lagar som befrielsens Gud ger till de folk som Gud har befriat och de handlar om att de får ha slavar. Detta gör mig alldeles olycklig. Guds lag börjar i ett bejakande av praktiken slaveri, den praktik som man kunde tro att hela boken gjorde upp med.

Nu tänker någon att det var en annan tid där man hade ett annat förhållningssätt till slaveri. Det är naturligtvis helt sant. Men det betyder inte att slaveripraktiken inte var förenad med grymhet redan på Gamla testamentets tid. Det är bara att läsa dessa tio verser för att se att i de regler som Gud ger folket för slaveri ingår att man skall göra en skillnad mellan slavar med olika etniciteter, man kan skilja på slavarnas familjer och man i vissa fall får slå en syl genom en slavs öra, det vill säga ägna sig åt ren tortyr.

Ordet slav ger 1 444 träffar om man söker på bibeln.se. De finns i både Gamla och Nya testamentet. Och dessa bibelord är många gånger förfärande. Tänk till exempel på de ställen i Första Mosebok där kvinnor som äger slavar förfogar över sina slavars livmödrar och kan bestämma över deras sexualitet och vem de skall ha barn med (1 Mos 16:2, 30:1–13). Ett annat exempel finns i Första Petrusbrevets andra kapitel där det står att en slav skall stå ut med misshandel och det är något stort om slaven gör det även om slaven har gjort rätt och alltså inte borde misshandlas (2:18–20).

Nu tänker någon att det där med slaveri tillhör en annan tid. Men det är beklagligt nog inte sant. Över fyrtio miljoner människor lever i slaveri runt om världen idag om vi skall tro ILO och troligen finns det ett stort mörkertal, och då talar vi om klassiskt slaveri. Skulle vi räkna med arbetare som arbetar under slavliknande förhållanden skulle siffran vara mycket högre. Slaveri är inget som vi som samlad mänsklighet har lagt på historiens soptipp, tyvärr. Än idag finns slavägare i världen som kan finna stöd för denna praktik både i Gamla och i Nya testamentet. Ibland hör man några säga att det är Bibelns klara undervisning och att de därmed vinner en teologisk argumentation. Alltid när jag hör det tänker jag på slaverifrågan. Bibelns klara undervisning om slaveri är många gånger förfärlig, grym och barbarisk. Och det finns många andra exempel på att Bibeln tydligt tar ställning för djupt oetiska hållningar, till exempel att vi skall aga barn (Ords 13:24, Syr 30:1–13) eller att vi skall anse att judarna dödade herren Jesus, att de trotsar Gud och att de är fiender till hela mänskligheten (1 Thess 2:15). Ibland gör det ont att läsa Bibeln, riktigt ont.

Arne Fritzon