Psalm 6 – Hur länge dröjer det innan Gud kommer tillbaka
Publicerat 27 februari, 2026
Gud finns överallt. Hen är allestädes närvarande. Ändå kan det ofta verka som Gud är frånvarande. Människor uppfattar det som att Gud har lämnat dem, gått bort ifrån dem. I Psaltarens sjätte psalm frågar Psalmisten hur länge hans själ ska vara fylld av skräck. När ska Gud komma tillbaka?
I den psalmen möter vi många olika bilder för det svåra som plågar Psalmisten, det som gör att hen lider. Det kanske kommer från Gud som ett straff eller som en tuktan. Lidande fyller Psalmisten med skräck. Det är en sjukdom som gör att Psalmistens kropp tvinar bort och hen behöver botas. Det är en sorg som gör att Psalmisten suckar så mycket att hen blir matt och som gör att hens säng dränks av tårar och dryper av sorg. I vers åtta talas det om fiender som får Psalmistens ögon att bli skumma av sorg och att åldras.
Guds handlande, sjukdom, skräckupplevelser, sorg eller fiender: är det olikas plågor som drabbat Psalmisten eller är det olika namn för samma svårighet? Vi vet inte det och det saknar betydelse. Psaltarens poetiska och mustiga språk talar om de sorger och det lidande som drabbar oss människor. Det är starka bilder av den sårbarhet som vi människor lever med.
Men det som är så fantastiskt med Psaltaren och många andra böner som vi läser i Gamla testamentet är de bedjandes uppriktighet mot Gud. Man vill att Gud ska ändra sig och få ett nytt förhållningssätt till hela situationen.
Noa, Abraham, Mose, Mirjam, Hanna, David, Salomo, Job, Jeremia, Habackuk är alla exempel på bedjare i Gamla testamentet som lär oss mycket om hur uppriktig man kan vara inför Gud i bön. Det finns också flera helt fantastiska kollektiva böner. Min favorit i den genren är Nehemja nio, som jag har skrivit om tidigare i mina fredagstankar. Gamla testamentet är en fantastisk böneskola!
Jag hörde en gång en berättelse om en judisk rabbin som talade med kristna och uttryckte sig ungefär så här: “Ni kristna är så konstiga, för ni är så artiga mot Gud.” De som ingående har studerat Psaltaren och övriga Gamla testamentets böneliv förstår exakt vad den rabbinen menar. Den uppriktighet mot Gud som vi finner i dessa böner är både förvånande och uppfriskande.
Den uppriktigheten är uttryck för en tillit till Gud. Gud vet ändå vad som rör sig i våra hjärtan så varför dölja något inför hen? Nej, i tillit till att Gud är hela världens, skapelsens och frälsningens Gud vänder sig bedjare med sina uppriktiga önskningar inför Gud. Och i möte med Gud förändras livet. Som vi läser i Filipperbrevet:
Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.
Fil 4:6f
