Många, särskild lite äldre, har lärt sig tio Guds bud utantill. Då har man börjat med det första budet om att man inte skall ha några andra gudar vid sidan om Gud.
Det är synd därför att meningen före detta är en mycket viktig del av tio Guds bud. Där står det: ”Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret” (2 Mos 20:2).
Tio Guds bud börjar inte i att Gud ger oss regler utan de börjar i att Gud har gjort något för folket. Gud har befriat dem från slaveriet i Egypten. Tio Guds bud är inte några ordningsregler i största allmänhet utan det är bud som Gud gav sitt folk när det gick i öknen för att folket skulle minnas vem som är befrielsens Gud, vem som befriade dem från slaveriet i Egypten. Buden finns för att man inte skall bli slavar igen, utan för att man skall hålla sig till Gud, som är den som skänker dem deras frihet.
Det är så i vårt möte med Gud att det är Gud som börjar. Det som sker, sker på Guds initiativ. Vi kan tänka på två andra sammanhang ur Bibeln.
I Första Johannesbrevet 4:19 står det: ”Vi älskar därför att han först älskade oss. ”Det börjar med Gud. Jesus säger till oss, sina lärjungar: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er” (Joh 15:16). Båda dessa bibelord talar om att när vi möter Gud så är det därför att Gud först söker oss. Vi tror i första hand inte för att vi har en kunskapsteoretisk hållning om att Gud finns, utan för att vi har svarat ”Ja” på Guds inbjudan att leva i gemenskap med levande och treenig Gud.
Detta har sin grund dels i att Gud är vår skapare. Vi finns därför att Gud vill att vi skall finnas. Dels i att Gud älskar oss och vill att vi skall leva i Guds gemenskap. Gud söker oss och vi får svara på Guds inbjudan till sin gemenskap. Men i Guds kärlek ligger att Gud vill att vi skall komma till Gud därför att vi älskar Gud. Gud tvingar sig inte på oss. Gud skulle kunna skrämma oss till tro och lydnad men så agerar inte en Gud som är kärlek (1 Joh 4:8, 16).
Detta är viktigt att komma ihåg när vi funderar om kristen tro, det vi tänker om vem Gud är och vilka vi själva och hela skapelsen är i förhållande till Gud, och kristet liv, hur vi skall leva som Kristi lärjungar i den här världen som Gud har skapat för oss och satt oss att leva i.
Därför är det en skada att de som lärt sig tio Guds bud utantill i de allra flesta fall inte lärt sig den viktiga meningen före första budet, därför att det sätter in buden i dess kontext: i Guds befrielseverk. Gud är ingen ordningsman som sätter upp regler som glädjedödande staket för mänskligt handlande utan Gud vill att vi skall leva i frihet.
Ibland blandar vi ihop frihet och valfrihet. Vi tror att den som är mest fri är den som har flest valmöjligheter. Men den djupa friheten finns i kärleken, i att vara älskad och att få älska. Det är den kärlek som Gud vill ge oss.
Jesus säger: ”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria” (Joh 8:32). Det uttrycker kristen tros djupaste sätt att se på sanningen. Det som är allra mest sant om oss det är att Gud vill i sin kärlek befria oss.
Därför är tio Guds bud inga staket som begränsar vår frihet utan snarare stöd som hjälper oss att leva i Guds kärlek där vi finner den djupaste friheten. Gud gav folket och alla som vill leva i Guds kärlek de tio budorden för att vi skall leva i den frihet som Gud i sin kärlek vill skänka oss.
