Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.
Hebr 10:10
En av kyrkohistoriens mest centrala och avgörande händelser beskrivs två gånger i Nya testamentet. Jag tänker på apostlamötet i Jerusalem där man diskuterade om det krav på manlig omskärelse som fanns i det gamla förbundet även skulle gälla hednakristna, det vill säga kristna som inte var judar.
Händelsen beskrivs i Apostlagärningarnas femtonde kapitel och i det andra kapitlet i Galaterbrevet. Dessa beskrivningar skiljer sig åt en aning, men inte mer än att vi kan fästa tilltro till dem båda.
Med tanke på hur starkt kravet på omskärelse formuleras i Lagen (1 Mos 17:14 och 2 Mos 12:48) tycks de som argumenterar för att omskärelsekravet ska finnas kvar i det nya förbundet ha goda skäl för sin sak. Men ändå blir det beslut som fattas efter en lång och, får man förmoda, noggrann överläggning att inte gå på linjen att hålla fast vid omskärelse som krav.
I Apostlagärningarna står det att ett avgörande skäl till att man beslutade detta var att hednakristna hade tagit emot helig Ande. Om Gud skänker Anden till oomskurna så varför ska församlingen ställa krav på omskärelse?
I Galaterbrevet framgår det med nästan överdriven tydlighet hur allvarligt Paulus ser på frågan som diskuterades på mötet i Jerusalem när han går till rätta med de församlingar i Galatien där kravet på omskärelse predikas. Galaterbrevet kan beskrivas som ett återhållet apostoliskt vredesutbrott kryddad med en viss, ganska brutal, humor (5:12).
Det som gör aposteln så ursinnig är att kravet på omskärelse är ett krav på att ytterligare offer skulle ställas för att människor ska bli rättfärdiggjorda och få en god relation till Gud. Men vi blir rättfärdiggjorda av nåd allena, sola gratia, som blev en central del av reformatorisk kristen tro.
Därför kom Romarbrevet och Galaterbrevet, som är de skrifter i Nya testamentet där denna lära om rättfärdiggörelsen får sina mest tydliga uttryck, att få en central ställning i protestantismen. Protestanter tror att Kristi offer var fullständigt och tillräckligt. Det behöver inte kompletteras genom några bortskurna förhudar eller något annat.
Paulus skräder inte orden när han i Galaterbrevet talar om de som vill att även hednakristna ska omskäras. Det är dårar, falska bröder som nästlat sig in för att spionera på den frihet vi äger genom Kristus Jesus, utestängda från Kristus och de har hamnat utanför nåden.
Idag finns det kristna som säger att de som har en sexuell läggning som gör att de vill vara tillsammans med människor som har samma kön som de själva, måste avstå från den glädje det innebär att leva i en tvåsamhet för att bli frälsta i evangelisk mening. Detta är ett krav på ett offer av glädje, av välbefinnande och av hälsa för den eviga salighetens skull. För så är det: sexuell avhållsamhet leder i vissa fall till ohälsa.
Men vi tror att Jesu offer var tillräckligt. Ingen behöver göra ett ytterligare offer för att bli rättfärdiggjord. Det blir vi av nåd allena i kraft av Jesu Kristi försoningsgärning, hans lidande och död på Golgata kors.
Jag vågar inte använda lika starka ord som Paulus gör om dem som inte delar min trosövertygelse i detta fall. Jag har inte apostolisk auktoritet. Men en sak tror jag: Om sexuell avhållsamhet för vissa skulle vara nödvändig för att nå frälsningen i Jesus Kristus, då skulle lagen kunnat ge rättfärdighet och då skulle Kristus inte behövt dö (Gal 2:21).
Jag litar på apostelns ord:
Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre (Rom 8:38f).
”Det enda jag har att lita till en gång, det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd” (Lydia Lithell, 1956, psalm 828 i Psalmer och sånger).
