Det finns inget som vi på ett hederligt sätt kan benämna ”klimatkompensation”
Publicerat 24 mars, 2023
Klimatkompensation är ett begrepp vi har levt med länge. Tanken är att om man medverkar till klimatförändring genom utsläpp av växthusgaser kan vi göra skadan ogjord genom att göra något som reducerar växthusgasutsläppen i lika hög grad och då är ingen skada skedd. Men hela idén bygger på att vi fortfarande kan släppa ut en del växthusgaser utan att detta skulle skada. Det viktiga skulle vara nettoutsläppen och då skulle vi kunna bortse från bruttoutsläppen.
Detta är en form av kreativ miljömatematik som slår blå dunster i ögonen på oss. Det är inte så att några utsläpp av växthusgaser blir mindre skadliga därför att de som gör dem kompenserar någon annanstans. Klimatet reagerar på våra bruttoutsläpp. Det bortser inte för de utsläpp som görs med en tänkt kompensation.
Jag kan tänka mig att i ett läge där man är på väg att helt fasa ut utsläpp av växthusgaser kan detta vara ett möjligt sätt att räkna, men nu ökar klimatutsläppen, trots att vi vet att det fönster av koldioxid som vi kan släppa ut, om vi skall klara målet att den globala uppvärmningen skall understiga 1,5 grader Celsius, håller på att stängas.
Vi beter oss just nu som en bil som är på väg att köra nedför ett stup och som inte sänker farten och girar, utan tvärtom trampar på gasen och startar en diskussion bland dem som sitter i bilen om vem som bär ansvaret för att vi är på väg utför det där stupet.
Det är så slående en vecka som denna då FN:s klimatpanels sammanfattande rapport kommer ut att vi som samlad mänsklighet inte förmår att gemensamt på ett adekvat sätt bemöta klimatkrisen. Coronapandemin visade hur snabbt det globala samhället kan ställa om då en kris hotar. Nu står vi inför en kris vars konsekvenser vida övergår pandemins, men ändå lyckas vi inte ens minska utsläppen. Vi kanske slår av på ökningstakten, men växthusgasutsläppen ökar och flera beslut som leder till mer koldioxidutsläpp tas av politiker runt om hela vår värld.
Varför är det så? Att uppvärmningens skadliga effekter är här och nu, ser var och en som med öppna sinnen följer nyhetsflödet och vi vet att det kommer bli värre. Klimatet kommer att ramla över ödesdigra ”tipping points”. Vissa västerländska makthavare låter som de har förstått. De håller hög svansföring på klimatkonferenser och talar om ambitiös klimatpolitik. Och det skall sägas: Vissa saker har gjorts. Det kunde vara ännu värre. Men att tillräckligt har gjorts och att vi skulle vara på väg att lösa problemet är helt enkelt inte sant.
Nu skriver klimatförnekarna att klimatet inte leder till Harmagedon, att mänskligheten inte kommer att gå under vid en temperaturökning på tre grader. Ja, än sen då? Visst kommer vi i den priviligierade delen av världen troligen att klara oss och hålla oss vid liv. Är därmed problemet ur världen? Var finns klimaträttvisan?
Jag tror att det finns sätt för mänskligheten att undvika de mest dramatiska effekterna av klimatförändringarna på sätt som värnar vår livskvalité för alla oss som lever på jorden, alla människor, djur och växter. Att helt undslippa klimatkrisen går inte. Den kom för länge sen. Nu gäller det att tänka skademinimering.
Men hur är det med apokalypsen? Talas det inte om kommande katastrofer i Bibeln? Jo, visst! Och de kommer. Varken vår planet eller vårt universum kommer finnas i evighet. Någon gång kommer den sista människan att trampa på den här planeten. Apokalypsen kommer. För de som lever då blir detta med stor sannolikhet en mycket traumatisk upplevelse.
Men detta betyder inte att vi kan bortse från de akuta frågorna som dagens klimatkris ställer om vår livsstil och vårt sätt att hantera jordens resurser. Att försöka få in klimatkrisen i något bibliskt apokalyptiskt schema leder bara till naiv och spekulativ teologi. Nej, vi skall ta vår del i ansvaret att bygga en värld som är rättvis i alla avseenden. Detta sammanfattas väl av profeten Mika:
Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud (Mika 6:8).
Vi skall vara hyggliga och söka det som är gott för allt levande. Denna kristna grundetik leder långt. Klimatkrisen ställer etiska frågor till oss. Det är hög tid att vi som enskilda, som församlingar, som samhälle och som samlad mänsklighet tar dessa frågor på stort allvar, på riktigt.
