Jag är pastor. Ordet kommer från det latinska ordet för herde. Det är lite roligt om man tänker på ordet pastoral som både kan ha med pastor att göra, man kan till exempel ha ett pastoralt ledarskap, men som också kan handla om något idylliskt. Man talar om ett pastoralt landskap. Ett sådant kan beskrivas med böljande kullar, stilla vattendrag, betande djur och en fridfull atmosfär.
Denna koppling mellan herdar och idyll har långa anor ända ifrån antiken men fick ett uppsving under 1700-talet. Carl Michael Bellman skaldade om herdinnor och nymfer. Under 1800-talets nationalromantik var herdeidyllen en uppskattad metafor för en nationell känsla. Det intressanta är att det realistiska herdelivet, det som speglas i Bibelns texter om herdar, hade ganska lite gemensamt med de romantiska tankar som ligger bakom våra föreställningar om herdelivet som något idylliskt.
Hur tänker du dig ett får utan herde? Ett får med en tovig päls, kanske med en lätt hälta. Frågan är relevant därför att detta är en metafor som används sju gånger i Bibeln. De mest kända är jesusorden om folket som får utan herde, som finns bland annat i Markusevangeliets sjätte kapitel (v. 34). De som hörde Jesus säga det där om får utan herde visste att sådana får var, om inte dödsdömda, så i varje fall svävade de i livsfara.
Ett får behöver sin herde för sitt livs skull. Detta beror dels på att utan herden får fåren vare sig mat eller vatten, dels därför att det finns många faror för får, bland annat rovdjur. Man behöver någon som för en i vall på gröna ängar och som för en till lugna vatten där man får släcka sin törst och finna ro. Man behöver också en herde som skyddar en med sin käpp och sin stav.
Visst anar vi en herdeidyll även här när det står om att herden låter oss vila vid lugna vatten, men där finns också ord som talar realistiskt om den brutala verklighet som fåren och deras herdar finns i.
Psalmen går dock ännu längre. Herden, Gud, ordnar en festmåltid för Psalmisten med ett dukat bord i dennes fienders åsyn, där bägare är fyllda till brädden och huvudet smörjs med olja, en gest som en värd kunde göra för att visa sin gäst en stor heder. Vi kan jämföra med texten i Lukasevangeliets sjunde kapitel om hur Jesus besökte farisén Simons hus och påpekade att han, Simon, inte hade smort Jesu huvud med olja (v. 46).
På detta sätt är hedrepsalmen i Psaltaren både en psalm om räddning undan det onda och om de välsignelser som Gud vill ge oss. Alltid ska Guds godhet och nåd följa oss och så länge vi lever ska vi få bo i Guds hus.
Vi befinner oss i påsktiden, perioden som präglas av den glädje som påskdagens glada budskap ger oss. Det är i detta sammanhang vi läser herdepsalmen just nu. Våra fiender är de fördärvsmakter som Jesus befriade oss ifrån genom sin död och uppståndelse och det hus som vi får vara i är det eviga liv som Gud vill ge oss. Vi är utsatta och sårbara som får, men Gud är vår herde och det gör oss trygga
