Jag har gett mina löften till dig, o Gud, jag skall infria dem med tackoffer, ty du har räddat mig från döden, räddat mig från att falla. Så kan jag vandra inför Gud i livets ljus.
Om en människa som ger mycket energi till sin omgivning säger vi ibland att den är full av liv. När vi mår riktigt bra kan vi säga till varandra: ”Det här, det är livet!”. Och tvärtom kan vi som möter människor i själavård höra från någon som har det riktigt kämpigt att det här som jag lever med, det är inte ett riktigt liv.
I vårt vardagsspråk finns en intuition att livet ska kännas gott när det är på riktigt. Intellektuellt vet vi att det inte är så. Livet känns inte alltid bra och vi alla möter motgångar. Sorg och besvikelser är delar av livet.
Men det där som vårt intuitiva vardagsspråk far efter, tron på livet som något gott, berättar om något existentiellt viktigt som ligger djupare än det vi kan greppa med analytiska resonemang och kategorier.
Gud skapade allt till att leva läser vi i Salomos vishets första kapitel (v. 13f). Det kanske inte heller är analytiskt helt korrekt. Allt som är skapat lever inte. Men det som sägs i Salomos vishet är en bekännelse till Gud som livets Gud, som inte vill död utan liv.
Vi lever i påsktiden, de fyrtio dagarna efter påsk, då vi omtumlade efter påskdagens befriande evangelium: Kristus är sannerligen uppstånden, försöker förstå vad Jesu död och uppståndelse betyder för våra och för hela världens liv. Livet vann, dess namn är Jesus.
Detta budskap berättar om Gud som vill liv och som låter livet flöda ut ur döden liksom Jesus lämnade sin grav och den blev tom på påskdagens morgon. Så förvandlas döden från att vara livets slut till att bli en övergång till det eviga livet.
Påskens evangelium handlar om att Gud gör ondskans fördärvsmakter, som står emot livet, till något annat. Till dem kan vi säga som Josef säger i till sina bröder ”Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott” (1 Mos 50:20). Detta är försoningens hemlighet.
Den kan vi inte förstå eller omfatta med vårt intellekt. Men vi kan leva i den och meditera och glädjas över den hemligheten. Den får bli ett sätt att leva, något att vandra i. Jesus säger: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus (Joh 8:12).
Så får vi säga som Psalmisten, att vi får vandra i livets ljus. Ljuset förvandlar vår värld. När livets ljus får flöda över våra liv ser vi att livets är precis så fantastiskt som vårt intuitiva vardagsspråk uttrycker det. Då ser vi att det bästa vi kan få är det Gud vill ge oss: evigt liv, ja liv i överflöd (Joh 10:10).
