I mina fredagstankar om olika psaltarpsalmer brukar jag skriva att i nästan alla utav Psaltarens psalmer berättar om hur Guds närvaro förvandlar verkligheten. Men jag får alltid skriva nästan alla psalmer därför att det finns ett undantag: psalm 88.
Det finns många klagopsalmer i Psaltaren. Men i alla, utom i psalm 88, finns en vändning, ofta i slutet av klagopsalmerna, som till exempel i psalm 7, där den klagande Psalmisten möter Gud och ett ljus och en gudstillit förs in i psalmen.
Men det som gör psalm 88 unik är att den där vändningen inte kommer. Den lyser med sin frånvaro eller, snarare, det där ljuset bryter aldrig in utan mörkret är kompakt. Bibeln ger plats för hela livet. Där finns också det kompakta mörkret.
Det är viktigt att minnas att Psaltaren är en helhet. Psaltarens psalmer ska läsas i sin kontext som utgör just hela Psaltaren. Det där ljuset som saknas i psalm 88 finns på många andra ställen i denna bibelbok.
På det sättet finns en intressant dubbelexponering i denna psalm. I sig själv ger den rum för den som befinner sig i mörkret, då livet bara är tungt. Men för den som behöver finna ljuset finns det på många andra ställen i Psaltaren och i hela Bibeln.
Klagan är en viktig del av Bibeln. Att uppriktigt få säga till Gud att nu är allt för jobbigt och bedrövligt. Man behöver få säga till Gud själv att nu är det inte gott att finnas till som människa i Guds värld.
Vi har många klagotexter i Gamla testamentet. Vi kan nämna Klagovisorna, Jeremia och, inte minst, Job, där jag tycker att tredje kapitlet i denna bok, Job, utgör någon form av ”urklagan”, där ett bibliskt grundmönster för klagan träder fram: ska det vara så här eländigt tycker jag det vore bättre om jag inte funnits alls:
Varför dog jag inte när jag föddes, genast då jag kom till världen? Varför fanns en famn som tog emot mig och bröst som jag fick dia? (Job 3:11f)
Inför lidandet, det svåra, behöver vi få ställa livets meningsfråga uppriktigt och naket. Och vi behöver få ställa den till livets Gud. Detta är en konsekvens av vår bibliska skapelsetro. Vi tror att Gud är en kompetent skapare som tar ansvar för sina gärningar. Allt elände i världen hade Gud kunnat förhindra genom att låta bli att skapa världen.
Nu har vi gått in i fastan. Nu faller skuggorna av långfredagen och korset över kyrkoåret. Nu befinner vi oss i mörkret. Då är det tid att läsa Psaltarens klagopsalmer.
