Gud förmår allt

Händer som drejar en skål i lera

Det hade inte varit svårt för dig, som förmår allt och som har skapat världen ur formlös materia, att skicka horder av björnar mot dem, eller rasande lejon, eller att skapa nya, vildsinta djur som aldrig setts förut, djur med andedräkt av sprutande eld eller av dånande, framvällande rök, eller med ögon ur vilka fasansfulla blixtar ljungade, djur som inte behövt gå till anfall för att förgöra dem utan kunnat skrämma ihjäl dem med sin blotta åsyn. 

Vish 11:17–19

Det här är höjdpunkten i en av de texter i Bibeln som fascinerar mig mest, nämligen Salomos vishet 11:15–12:1. Det är därför att det är den text som jag känner till, som med det mest mustiga språket beskriver Guds makt. Bildspråket är så suggestivt och fantasieggande att jag blir lite överrumplad och positivt överraskad. Tänk att Bibeln diskuterar gudsfrågan så rakt på sak.

”Om du fick önska dig vad du vill, vad skulle du önska dig då?” Det är en fråga som vi ibland hör i sagorna. Berättelser om den magiska kraften, den goda fen eller superhjälten som bara ordnar något med ett spö, en trollformel eller en prestation som är övermänsklig. Ibland tänker vi att Gud är sådan. Gud är som en människa med superkrafter.

Men detta är att projicera våra mänskliga egenskaper på Gud, att göra Gud till vår avbild. Men Gud skall inte vara människans avbild utan människan skall vara en avbild av Gud. Gud är inte som en människa med mycket makt utan Gud är något annorlunda. Gud är varats yttersta grund, den som har skapat världen ur en formlös materia, som det står i texten ovanför.

Gud har makt att göra allt. Gud är allsmäktig, men Gud gör inte vad som helst eftersom Gud är helig och Guds väsen har alltid sin grund i de tre storheter som evigt består: tro, hopp och kärlek och störst bland dem är kärleken (1 Kor 13:13). Guds storhet består inte i att Gud kan göra precis vad som helst utan att Gud i allt är trogen sitt kärleksfulla väsen.

Längre ner i kapitlet står att Gud älskar allt levande och det låter ju fint tills man börjar tänka efter, allt betyder det verkligen allt, helgonet och den förhärdade brottslingen, mänsklighetens största välgörare och de grymmaste av despoter? Ja, Gud älskar allt därför att Gud är just Gud och Gud kan inte göra något annat.

Men kan då någon förklara varifrån all ondska och allt elände i den här tillvaron kommer ifrån? Om Gud är kärlek och har den väldiga makt som texten i Salomos vishets elfte kapitel målar upp med ett så starkt bildspråk, varför finns det då så mycket tragik i våra liv? Nej, det kan vi inte besvara med en logisk argumentation.

Däremot kan vi känna tillit till den kärlek som vi anar i Guds väsen genom skapelsen och frälsningen som uppenbaras för oss i Bibeln. Den upplevelsen gör att vi står ut med bristen på goda argument. Den har sin grund i att vi tror att det är meningsfullt att finnas till. Den meningen tror vi har sitt ursprung i livets skapare och uppehållare.

När vi möter det kristna vittnesbördet om att Gud, som har skapat livet, har blivit människa och delat alla mänskliga villkor, till och med vår död, och burit det ut ur dödens grepp på påskdagens morgon då lockas tilliten och lovsången fram och vi instämmer i en älskad psalmvers:

När jag i Bibeln skådar alla under
som Herren gjort sen förste Adams tid.
Hur nådefull Han varit alla stunder
och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid

då brister själen ut i lovsångs ljud:
O store Gud, o store Gud!

Då brister själen ut i lovsångs ljud:
O store Gud, o store Gud!

O, store Gud, Psalmer och sånger, nr 11, vers 4. Text: Carl Boberg, 1885
Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se