Vilket kapitel i Gamla testamentet är det som är mest citerat i Nya testamentet? Rätt svar är psalm 110 i Psaltaren.
Den psalmen är kanske mest bekant genom Ylva Eggehorns medryckande tonsättning av den tredje versen: ”Villigt kommer ditt folk”. Den sången kom att bli ett av soundtracken till 70-talets Jesusrörelse. (Den melodin går det för övrigt utmärkt att dansa jenka till. Pröva någon gång!)
Liksom psalm 2 är psalm 110 en tronbestigningspsalm och ingick i smörjelsen av en kung. Detta påminner oss om hur nära kopplingen var mellan politiken och tempelkulten i det gamla Israel.
Monarkin var både en politisk och en religiös institution, vilket monarkin fortfarande är trots att dessa drag tonats ned i de skandinaviska monarkierna, även om det finns några spår av detta kvar i Sverige, till exempel åtnjuter inte vår svenska statschef religionsfrihet.
Monarken måste tillhöra Svenska kyrkan och ”vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är”. Så står det i successionsordningen, paragraf fyra, en av våra svenska grundlagar.
Men det finns en annan del av psalm 110 som är intressant. Jag tänker på den man som heter Melkisedek, som var en kung och som det berättas om i två andra bibelböcker: Första Moseboken och Hebréerbrevet.
I Första Moseboken läser vi om denne märklige kung i det 14:e kapitlet. Där står det att han, som var präst åt Gud den högste, kom ut med bröd, vin och en välsignelse åt Abram, han som senare bytte namn till Abraham. Det står också att Abram lämnade honom tionde av allt.
Att psalmisten gör en koppling till denna märkliga kung i en av Psaltarens tronbestigningspsalmer är kanske inte så konstigt. Men Hebréerbrevets författare ser djupare än så och ser att detta egentligen är en profetia om Jesus.
Till skillnad från kungarna i Gamla testamentet, Judas och Israels kungar, så var Melkisedek både kung och präst. Detta var strängt förbjudet för de gammaltestamentliga kungarna. Vi kan läsa i Första Samuelsbokens trettonde kapitel och i Andra Krönikebokens 26:e kapitel vilka allvarliga konsekvenser det blev då kungen gav sig på att utföra prästerliga uppgifter.
Men Jesus är både kung och präst. I Hebréerbrevets sjunde kapitel läser vi följande om Melkisedek:
Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn »rättfärdig konung«, vidare är han kung i Salem, det vill säga »fredskonung«. Han har ingen far, ingen mor och inget stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. Han är lik Guds son: han förblir präst för alltid (v. 2f).
Jesus är den som orden i psalm 110 stämmer in på allra bäst. Han är både kung och präst, men på ett helt annat sätt än andra kungar och präster. Han är kung och präst för evigt.
Det offer som han frambar räcker för alla och hans kungadöme kommer aldrig att ta slut. Jesus är sann människa, liksom prästerna och kungarna i Gamla testamentet. Men han är också sann Gud. Hans rike hör inte till denna världen.
I Jesus Kristus sträcker Gud ut sina frälsande armar mot oss. I tro får vi ta emot den befrielse, nåd och kärlek som Gud vill ge oss genom Jesu Kristi frälsning och försoning.
