Psalm 139:1–10 – Vi kan inte komma bort från Guds omsorg
Publicerat 21 november, 2025
Psalm 139 är en av de mest älskade och mest citerade psalmerna i Psaltaren. Dess vackra poetiska bildspråk om vidden av Guds omsorg är så fantastiskt. Den har inspirerat många andakter och bibelmeditationer. Tillsammans med psalm 23 och 121, och möjligen psalm 8, är den en av de allra mest välkända och välanvända psaltarpsalmerna.
Men psalm 139 är så mycket mer än ”bara” vacker poesi om Guds allomfattande omsorg. Det märker man i mycket speciella situationer när livets existentiella bråddjup öppnar sig.
”Missing people” är en organisation som har gett ansikte åt en situation som skrämmande många får uppleva: att en person försvinner och man vet inte var de är och vad som har hänt dem. Att besöka denna organisations hemsida är en berörande upplevelse. Att vara med om att en anhörig är försvunnen gör att man erfar den sårbarhet som vi alla lever med på ett särskilt sätt.
Att i den situationen ta del av psalm 139 och påminnas om att vi människor kan försvinna från varandra men aldrig någonsin försvinna från Gud och komma bortom Guds omsorg kan bli mycket starkt.
Att få ha dessa bibelord som del av en bön om att någon saknad ska komma till rätta kan vara så betydelsefullt. Det är en situation som psalm 139 talar till med ett existentiellt allvar och skärpa som gör att man på ett alldeles speciellt sätt känner ordens relevans.
En annan situation som psalm 139 talar in i på ett särskilt sätt är suicid, självmord. Orden om att lägger jag mig i dödsriket är Gud också där, får en alldeles särskild betydelse i förhållande till dessa situationer. Vi är många själavårdare som har använt dessa ord i samtal eller i samband med begravningar då självmord finns med i bilden.
Suicid ansågs länge som en allvarlig synd. De som tagit sitt eget liv skulle till exempel inte få vila i vigd jord. Man sa att självmord var en synd som man inte kunde göra bot för och det gjorde att de som begått denna synd inte kunde komma till himlen. Tack och lov har modern kunskap om psykiatriska sjukdomar gjort att flera kyrkor lämnat denna vidskepliga hållning.
Då är det fantastiskt att läsa den 139:e psalmen. Inte ens om jag gör det som har kallats den ensammaste av alla handlingar, självmordet, den som aktivt själv lägger sig i dödsriket, kommer utanför Guds kärlek och omsorg. Det är ett glädjebud, ett evangelium.
Suicid och människor som saknas är två exempel på när Psaltaren 139 får en särskild tyngd. Det finns många fler exempel på detta. Många av oss kommer ihåg andakter då orden om att gå till vila ytterst i havet lästes i samband med att passagerarfartyget Estonia förliste.
Detta lär oss något viktigt om ord och om texter som jag tror är extra viktigt att ha med sig då man närmar sig Bibelns vishetslitteratur: texter får olika innebörd i olika sammanhang. Ett ansvarsfullt bruk av texter, till exempel bibeltexter, kräver att vi ser att det är inte bara textens inre sammanhang som fyller texten med mening. Samma ord kan ha mycket olika betydelser i olika kontexter.
