Psalm 118:25a Hosianna, Herre, hjälp oss, hipp hurra!
Publicerat 28 november, 2025
Den 117:e psalmen är Psaltarens kortaste psalm, 2 verser. Den 119:e psalmen är den längsta, 176 verser. Mitt emellan dessa finns 118:e psalmen som kanske är den teologiskt mest innehållsrika psalmen i Psaltaren. Med sina 29 verser innehåller den stoffet till en hel gammaltestamentlig troslära. Det gör att jag under advent detta år kommer ta upp olika tankar ur den psalmen i mina fredagstankar.
Det finns en särskild koppling mellan advent och den 118:e psalmen eftersom ordet hosianna, det ord som folket ropade då Jesus red in i Jerusalem på en åsna på palmsöndagen, kommer från den 25:e versen i denna psalm.
Hosianna är en variant av det hebreiska ordet för frälsning, räddning, yasha. De som ropade ”Hosianna!” på palmsöndagen bad om frälsning. Mycket adekvat eftersom vi tror att Jesus är hela världens frälsare. Namnet Jesus betyder Herren, Jahve, frälser.
I vår tid behöver vi be om frälsning. Vi kan tänka på klimatkrisen, som inte fick mycket hjälp av det nyligen avslutade klimatmötet i Brasilien, krigen i världen, till exempel i Ukraina och i Sudan, här hemma i Sverige har vi kriminalitet och gängvåld. En allmän pessimism brer ut sig i vårt samhälle. Men på söndag samlas vi i våra kyrkor och sjunger och ber om frälsning: Hosianna!
Men man kan säga att det jag gjorde nu är ett exempel på det som språkvetare kallar för det etymologiska misstaget. För även om ordet hosianna betyder ”fräls oss” så var det inte så de tänkte, de som ropade Hosianna när Jesus kom ridande på den där åsnan, utan för dem var det nog mera ett rop av jubel, ett hurrarop.
De som tilltalar mig med mitt tilltalsnamn, Arne, tänker inte på örnar när de säger det, även om det är ordets ursprungliga betydelse. Att göra det etymologiska misstaget är att blanda ihop ordets ursprung, dess etymologi, med dess betydelse.
Detta att ordet hosianna har ett ursprung och en annan betydelse gör det ännu rikare. Det ordet har flera betydelser. Det är både ett glädjerop och en bön om räddning och det gör det desto mer fantastiskt.
Någon som är i en nödsituation och ser att en räddare är på väg kan ropa på hjälp för att påkalla uppmärksamhet och samtidigt är ropet ett uttryck för hopp och glädje: Nu är hjälpen på väg!
I Romarbrevets åttonde kapitel skriver Paulus om hela skapelsen som ännu ropar som i födslovåndor (v. 22). Bland allt skapat finns de stenar som Jesus säger ska ropa om lärjungarna tiger under Jesu åsneritt (Luk 19:40).
En gång ska allt skapat, inklusive de där stenarna som Jesus talade om, lovsjunga Gud (Upp 5:13). Till dess får vi njuta av att sjunga, ropa och be med samma ord som folket som följde Jesus då han red in mot Jerusalem på den där första palmsöndagen ropade: Hosianna!
Gott nytt kyrkoår!
