I Andra Samuelsboken berättas det om två uppror eller försök till statskupper som inträffade under kung Davids regeringstid. Ett beskrivs ingående i kapitel 15 till 18 och ett annat refereras mer kortfattat i det 19:e kapitlet, även om det senare upproret beskrivs som farligare än det förra.
Men det förra var dock ändå mer skakande för kung David eftersom ledaren för detta uppror var hans egen son, Absalom. Därför har det en större teologisk tyngd. Den tredje psalmen i Psaltaren är en klagopsalm som knyts till Davids flykt från Jerusalem under Absaloms uppror.
I den psalmen står det om att kungen har många fiender. Just ordet ”fiender” finns på många ställen i Psaltaren. Ibland kan vi tycka att det ordet känns främmande och en aning omodernt. Fiender har man i krig eller i dramatiska konflikter som få av oss är med om. Ganska få skulle på allvar säga i vår tid att vi har fiender.
I den svenska 1900-talsteologin talar vi ibland om Lundateologin och syftar då på teologi som utvecklades, föga förvånande, vid teologen i Lund. En uppfriskande del av denna teologi är att den lyfte fram kampperspektivets betydelse för kristen tro.
I vår tillvaro pågår en kamp mellan ont och gott. Ondska kan vi också ha svårt att benämna i vår moderna tid. Upplysningen var ett i huvudsak optimistiskt projekt som tänkte sig att problem och svårigheter kan man överkomma med just upplysning. Ondska fick liksom inte plats i denna beskrivning av verkligheten.
Men ondska finns och den kommer både inifrån oss människor, våra egna synder och skulder, och utifrån, en ondska som finns i tillvaron. En del vill beskriva den ondska som kommer utifrån till oss människor som en personlig makt, en djävul, och andra föredrar att kalla det en opersonlig kraft, destruktionen. Det är faktiskt inte så väsentligt vilken av dessas modeller vi väljer.
Det viktiga är att tala om ondskan som en realitet, som en verklighet som står det goda emot. Kristen tro blir svårt att förstå om man skulle beskriva ondskan som enbart ett mörker. Mörkret i sig finns inte, utan det är bara frånvaro av ljus. Ondskan i vår tillvaro är mer än frånvaro av det goda. Det räcker med att följa nyhetsläget just nu för att övertygas om detta.
Då är talet om fiender i Psaltarens klagopsalmer befriande. Där finns en uppriktighet om hur vår tillvaro är beskaffad. Var och en som tar ställning för det goda, för livet, får en fiende i den ondska som finns i tillvaron. I våra liv, utdrivna ur Edens lustgård och på väg till det himmelska Jerusalem, är vi indragna i en kosmisk kamp mellan gott och ont. Vi är sårbara. Detta blir tydligt i fastan där vi lyfter bort mycket av det vi omger oss med. I detta avskalade tillstånd blir livets realiteter uppenbara.
