Gud ser mig. Och dig. Vad betyder det för våra liv? För någon betyder det tillit, kanske också ett stort mått av frihet. Var jag än är, så betyder Guds blick att jag inte är ensam, övergiven och utslängd i den här världen. Jag är sedd, känd och älskad oavsett tillstånd och vägval.
Men för andra är det hotfullt. Ser verkligen Gud allt jag är, gör och var jag befinner mig just nu? Ytterst i havsbandet är en plats i tillvaron som verkligen kan skapa både rädsla och förtröstan. En obruten horisont är en öppen och befriande syn eller en oerhört skrämmande upplevelse av att förlora kontrollen, inte se land i sikte eller veta vart jag är på väg.
Davids upplevelse kan ge hopp till oss också. Guds närvaro som helt igenom vill väl och är kärlekens yttersta utpost, fyller honom med tröst ända ner i bråddjupet och upp i himlavalvets svindlande rymder. Stora ord, men de kan få omsluta oss som en skyddande hand. En närvaro som inte hejdas av horisonter utan tillstymmelse till ett landmärke. Gud ser och vet vad som finns i alla väderstreck. Du och jag är helt i hans hand. Var vi än är, så är Gud redan där, ser och vet. Ingen plats är obekant. En svindlande tanke, men vi får tro att det är sant. Du, jag och David.
