Världen och språket

Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet” (Joh 14:6).

En gång läste jag en kommentar till ovanstående bibelvers där det hävdades att så där kan Jesus inte ha menat. Man är inte sanning, utan man talar sanning påstods det i denna kommentar. Jag håller inte med.

För mig är sanningen något mycket större än det vi kan fånga i ord. Det vi gör när vi talar är att vi ger fragmentariska bilder av sanningen. Sanningen är tillvaron, här där vi lever, rör oss och är till (Apg 17:29). När vi talar använder vi språket, som egentligen bara är en kulturell konvention, en överenskommelse om hur vi benämner förhållanden i tillvaron. Verkligheten är mycket större.

Därför kommunicerar vi inte bara med ord utan även med gester, blickar, röstläge, beröring med mera. Jag är alltid fascinerad av att se en dirigent framför en orkester eller en kör därför att det visar hur mycket som kan kommuniceras utan ord. Tillvaron är så fascinerande och så full av nyanser som skiljer sig på ett sätt som är långt mer subtilt än vad ett verbalt språk någonsin kan fånga.

Därför så berättar vi i kyrkan om evangeliet, det glada budskapet om Guds kärlek till oss i Jesus Kristus, på långt flera sätt än bara med ord. Ord är oerhört viktiga, men de räcker inte. I Guds kyrka berättar vi om Guds kärlek i hur vi bemöter andra, genom inbjudande kyrkkaffen, i diakonal omsorg, i musik, i bilder, i dans och i olika gestaltningar för att bara ge några få exempel. Sanningen kan aldrig fångas in och stabiliseras i det bristfälliga mänskliga språket. Den spränger alla sådana kategorier.

Därför har Gud gett kyrkan sina sakrament som är tecken på Guds nåd. I den protestantiska tradition som Equmeniakyrkan ingår i räknar man med två sakrament, dop och nattvard. I andra delar av kyrkan tänker man sig att det finns ytterligare fem sakrament.

I sakramenten räcks Guds kärlek och nåd till oss på ett annat sätt än genom ord och språk. Vi kan aldrig översätta sakramentens innebörd till ord. Det vi säger med ord kan aldrig bli mer än små utsnitt av verkligheten som i bästa fall återger några begränsade aspekter av den verklighet som de refererar till.

Jesus är vägen, sanningen och livet. Han är Ordet som Gud sänder till oss för att befria oss från all ondska, från synden, döden och djävulen. Han, bara han, är Ordet, och alla våra ord om honom är bara små ledtrådar till han som är vår herre och frälsare. Som sådana är de oerhört viktiga, men vi får inte blanda ihop orden med Ordet, liksom vi inte får blanda ihop språket med världen. Det senare är det verkliga, det som är sanningen, det förra är ”bara” tecken på den sanningen.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se