Att snickra med människor

Kors

Jag är uppvuxen i närheten av Bromma kyrka, en av Stockholms äldsta kyrkor. I dess äldsta del, det så kallade rundhuset från andra halvan av 1100-talet, hänger åtta träskulpturer från 1600-talet som föreställer änglar i taket. Dessa bär på redskap och material som man använder när man snickrar, till exempel brädor, spikar, hammare och såg. Som barn tyckte jag det där var lite lustigt. Skulle änglarna snickra?

När jag blev äldre och teolog lärde jag mig att dessa skulpturer var inga änglaskulpturer vilka som helst, utan de är så kallade passionsänglar som bär på de material och de verktyg som behövs för att korsfästa någon. Helt plötsligt försvann det där lustiga och man förstår att de där änglarna bär på ett budskap vars allvar känns i magen. De påminner oss om hur djupt omänskliga och barbariska vi människor har varit genom historien. Att vi till och med har snickrat med människor.

Synden är en kraft som har förvridit mänskligheten. Tortyr och grymma avrättningsmetoder är utslag av just detta. När man börjar behandla människor så omänskligt att de blir något som snickras fast i en träkonstruktion, då har människan totalt avhumaniseras och man utsätts för grym tortyr.

Men det är just i detta djup av mänsklig förnedring som Gud stämmer träff med människan, Adam, som Gud har skapat. På det sättet berättar historien om Jesu lidande och död på Golgata kors att det inte finns något mänskligt sammanhang som är så omänskligt, så förnedrande, att Gud inte finns där.

Oavsett hur långt in i ondskans mörker vi kommer finns det alltid ett djupare mörker och ur det mörkret hörs ett rop: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!”. Jesus som är Gud ropar ut sin gudsövergivenhet. Gud är övergiven av Gud.

Den kristna försoningstanken låter sig inte fångas i språkliga och begreppsliga kategorier. Vi kan inte begripa djupen i Guds handlande. Det viktiga för oss att ta till oss i långfredagens oerhörda berättelse är den djupa kärlek som den är ett uttryck för. Gud gick in i korsdödens mörker för att Gud älskar oss, vill rädda oss undan all ondska och leva med oss i kärlek.

Detta kärlekens mysterium uttrycks på ett förunderligt sätt genom passionsänglarna i Bromma kyrka. Just att det är änglar som tillhandahåller dessa pinans redskap och material berättar om Guds deltagande i detta kärlekens mysterium. Gud finns som en förvandlande närvaro mitt i vårt mänskliga mörker.

Vi kan inte komma undan Guds närhet. Vi kan inte fly för Guds blick. Om vi så aktivt lägger oss själva i dödens rike, så finns Gud också där. Själva mörkret är inte mörkt för Gud. Natten lyser som dagen. Själva mörkret är ljus (Ps 139:7–12).

Guds närvaro i våra liv förvandlar hela vår tillvaro. I gudsövergivenheten finns Gud, därför att Gud har i Jesus Kristus varit där. Så djup är Guds kärlek. Den kan vi aldrig komma ur. Ingenting kan skilja oss från den kärleken (Rom 8:38f).

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se