Att ta in Gud med sina sinnen

Se och smaka Herrens godhet, lycklig den som flyr till honom!

Ps 34:9

I det västerländska tänkandet har ett utav våra fem sinnen, synen, en speciell ställning när det gäller hur vi ser på sanning och hur vi förhåller oss till vår omvärld. När vi får information säger vi att det är en upplysning, någon som är klok kallar vi för klarsynt och när vi tycker något är helt naturligt säger vi att det är självklart eller uppenbart.

Även i kristen tro får synen en speciell ställning. Aposteln Paulus säger att i tillvarons sluttillstånd skall vi se ansikte mot ansikte (1 Kor 13:12). I Carl Bobergs älskade psalm, O store Gud, skall man en gång få skåda det man nu får tro (Psalmer och sånger, nr 11, vers 6).

Det är lite paradoxalt att synen har den ställningen. Varje vittnespsykolog kan förklara för oss att synen är det minst pålitliga av alla sinnen. Men ändå känner vi det som synen är det sinne som hör mest ihop med erfarenheter av sanningen. Jag tror att det beror på att synen ger oss tillgång till rummet och rymden. Det är synen som gör att vi upplever rummets flera dimensioner.

En gång stod jag en kväll med en god vän som hade ett teleskop på ett fält på landet i Österlen i Skåne. Min vän ställde in den så jag kunde se planeten Saturnus med dess ringar. Sedan ställde han in den mot stjärnbilden Andromeda och där såg jag något som såg ut som en svagt lysande dammtuss. Det är vår närmaste granngalax som ligger 2,5 miljoner ljusår ifrån oss. Det var en sällsam känsla att se det i ett teleskop och säger något om vad människan kan åstadkomma med synen. Det är det sinne som vi kan ta in verkligheten på riktigt stora avstånd.

Smaken är på det sättet synens motsats. Om synen är det sinne vi kan ta in verkligheten på stora avstånd så är smaken det sinne som vi behöver ta in världen i en av våra kroppsöppningar för att göra bruk av. Endast de delar av verkligheten som vi tar in i vår mun, eller slickar på med vår tunga, kan vi smaka på. Om synen är avståndets sinne så är smaken närhetens.

I Psaltaren trettiofyra står det att vi skall se och smaka Herrens godhet. Det handlar om att Gud är både rymdens och närhetens Gud. Gud finns både i det stora och i det lilla intima sammanhanget.

Vi kan se Guds egenskaper i skapelsen. Gud ger oss vittnesbörd om sin existens genom allt gott hen gör, till exempel genom regn, skördetider, mättnad och glädje (Apg 14:17). Allt det vi får för att våra behov för livet skall mötas, får vi av Gud, Skaparen. Och vi kan tacka Gud för allt som Gud ger oss i sin skapelse.

Men Gud vill också möta oss i vårt inre och dela våra liv lika konkret som det bröd och det vin som blir delar av vår kropp i nattvardens mysterium. Gud finns överallt och nära. Gud är rymdens Gud men i den rymden är vi inte övergivna och lämnade ensamma, utan Gud fyller hela tillvaron med sin meningsskapande och kärleksfulla närvaro. I Guds värld får vi se och smaka Guds godhet.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se