Arnes psaltarfredagstankar
Psalm 51 – en gripande botpsalm
Psaltaren har många klagopsalmer. Man har lite olika uppfattningar om hur många för det är inte självklart vilka psalmer som ska klassificeras som det. En psalm som man hittar i några listor över Psaltarens klagopsalmer men saknar i andra är psalm 89.
Den psalmen är speciell på flera sätt därför att den speglar en särskild händelse i Israels historia, en händelse som vi läser om i Andra Samuelsbokens sjunde kapitel där det berättas om Guds löfte till kung David och det förbund som Gud slöt med honom.
Ordet ”förbund” finns inte i den texten i Andra Samuelsboken men nämns i psalm 89, vers 4. Det gör att den 89:e psalmen är en del av Gamla testamentets politiska historia, som vi i första hand läser om i de historiska böckerna i detta testamente, på ett sätt som skiljer den från de andra psalmerna i Psaltaren.
Det är fantastiska löften som Gud ger till kung David i denna psalm och i texten i Andra Samuelsboken. Man skulle kunna tro att denne kung är ett riktigt helgon, utan synd och fläckar. Men det är inte så. Gud lät inte David bygga ett hus åt Guds namn, Jerusalems tempel, ty han hade fört krig och utgjutit blod (1 Krön 28:3).
Bara fyra kapitel efter texten om Guds löften till kung David, i Andra Samuelsbokens elfte kapitel, finns den fruktansvärda berättelsen om David och Batseba. I det följande kapitlet läser vi hur Gud går till rätta med David, bland annat genom profeten Natan, samme profet som fört fram Guds löften till David i det sjunde kapitlet.
Berättelsen om Davids handlande mot Batseba och hennes man, Uria, handlar om hustrurov och mord utövad av kungen, som missbrukar sin maktställning.
Men David förhärdar sig inte när han inser att Gud känner hans felsteg. Hur han hade kunnat tro något annat är svårt att förstå. I Andra Samuelsbokens tolfte kapitel säger han att han syndat mot Herren. Han kunde nog ha gjort listan på dem som han hade syndat mot betydligt längre än så, tänker jag, även om han säger i psalm 51 i Psaltaren till Gud att mot dig, bara mot dig har jag syndat (v. 6).
David känner Gud och när han inser att han varken ska, bör eller kan dölja något från Gud inser han att det är i just det som hans möjlighet till upprättelse och försoning ligger. Gud tycker inte alls om de dumheter kung David ägnat sig åt, men det betyder inte att Gud inte vill ha med kungen att göra.
Tvärtom: Gud längtar efter Davids ånger och syndabekännelse, därför då kan Gud hjälpa honom att hitta en bättre väg framåt. Följer vi texten i 51:a psalmen vidare ser vi hur denna upprättelseprocess gestaltas. Gud förkastar inte en krossad och nedbruten människa (v. 19).
I Psaltarens klagopsalmer benämns ondska som har olika ursprung. Viss ondska kommer från oss själva. Även språk för den ondskan gestaltas i Psaltarens klagopsalmer. Vi lär oss att det är genom att bekänna sina fel och brister som vi kan få Guds hjälp till försoning, upprättelse och en förvandlad framtid.
