Bana väg för Herren

En av den tidiga kyrkans ärkekättare hette Markion och tänkte sig att Gud som Jesus Kristus uppenbarade och som vi läser om i Nya testamentet är en annan och en högre stående gud än den som vi läser om i Gamla testamentet. Nya testamentets kärleksfulla Gud var okänd till dess Jesus Kristus uppenbarades och denna gud bekämpade den gud som beskrevs i Gamla testamentet. Markion uteslöt stora delar av Bibeln i sin kanon, bland annat hela Gamla testamentet.

Idag är det inte många som känns vid Markions lära. Jag känner inte till någon som gör det. Trots detta har hans idé om att utesluta Gamla testamentet ur den kristna trosläran och att bara förhålla sig till Nya testamentet en förvånansvärd stor aktualitet. Man hör ibland att Gamla testamentets Gud är hård och dömande medan Gud i Nya testamentet är god och kärleksfull.

Detta är en grov och ohederlig förenkling där man jämför det bästa ur Nya testamentet med det värsta i det Gamla. Man skulle få motsatt bild om man gjorde denna jämförelse på det omvända sättet.

Nej, för att förstå Nya testamentet på allvar behövs en ganska grundlig kunskap om Gamla testamentet. Att bara förhålla sig till Nya testamentet och helt bortse från det Gamla är som att veta att svaret på frågan är Jesus, men man har ingen aning om vad själva frågan är. Ett svar är bara adekvat om man vet vilken fråga som det är ett svar på.

Det är därför tredje söndagen i advent är viktig. Den handlar om Johannes Döparen som jag tycker är en person i vår Bibel som tydligt gestaltar kopplingen mellan Gamla och Nya testamentet. Jag ser honom som den siste bland Gamla förbundets profeter, även om vi läser om honom i Nya testamentet.

När Jesus sänder ut sina lärjungar innan händelserna under den första kristna påsken, då Jesus dog och uppstod, säger han att de skulle gå till de förlorade fåren i Israels folk (Matt 10:6). Men efter sin död och uppståndelse finns det nya förbundet och då skall alla folk bli lärjungar (Matt 28:19). Före första påsken, då Johannes Döparen verkade, då gällde det Gamla förbundet och han var en av det Gamla förbundets profeter.

När jag var liten visades ibland Franco Zeffirellis TV-serie Jesus från Nasaret. Bland det jag minns från den serien var att Johannes Döparen gestaltades som en rasande arg hippie. Jag tycker det var uppfriskande. I våra bibeldramatiseringar gör vi ofta Bibelns gestalter så fromma och salongsfähiga. Gestaltningen av Johannes Döparen i Zeffirellis TV-serie lyfte fram det profetiska patos som han hade och det djupa allvaret som finns i den gammaltestamentliga profetismen.

För mig börjar berättelsen om Jesus i Första Mosebokens tolfte kapitel då Gud kallar Abram, som senare blev Abraham. Då inleds den långa förberedelsetid som behövs för att Gud skall kunna inkarneras i Jesus Kristus. Jesus som vi lär känna honom i evangelierna kan inte tänkas utan Gamla testamentet.

I Johannes Döparens gestalt blir det så tydligt hur stafettpinnen förs över från det gamla till det nya förbundet och hur viktig denna långa förberedelsetid är för att Jesus skall komma in i världen på rätt sätt.

Jesus behöver vägröjare och det är Gamla testamentets funktion i Bibeln, som blir tydligt inte minst genom profeternas ofta kärva och allvarliga budskap om hur viktigt det är med god etik för att vi människor skall kunna leva i goda relationer med oss själva, med våra medmänniskor, med hela skapelsen och med Gud. Tredje söndagen i advent handlar om hur nödvändigt Gamla testamentet är för att vi skall kunna ta emot Guds kärlek till oss i Jesus Kristus på rätt sätt.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se