Där Herrens ande är, där är frihet (2 Kor 3:17)

Maskrosfrön som blåser i vinden

Jag har av olika skäl arbetat mycket med den del av kristen troslära som vi kallar pneumatologi, d.v.s. lära om den heliga Anden. Jag tror inte jag har läst någon text, eller i varje fall mycket få texter, i ämnet som inte citerar Johannesevangeliet 3:8:

Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.

Johannesevangeliet 3:8

För de allra flesta texter så är det själva nyckeltexten, det bibelord som hela pneumatologin kretsar kring. Anden har lett sin kyrka att tro att skall vi närma oss den tredje personen i treenigheten så behöver vi förstå att det inte är vi som styr Anden. Det är ingen kraft som vi kan använda som ett medel för social kontroll.

Ibland möter vi undervisning om Guds goda och heliga Ande som smakar just som social kontroll, att Anden är ett medel för andlig disciplinering. Jag tror visst att Gud genom sin Ande styr sin kyrka och sina barn på rätta vägar, men Andens makt är Guds makt, inte människors makt som vi kan använda för att styra och manipulera våra medmänniskor.

Tvärtom, är det något som vi lär oss när vi låter Andens dynamiska verk komma in i våra liv, så är det att Anden undflyr alla våra scheman och alla våra koncept. Det är som Gud i sin heliga Ande har en kraft som alltid vill överraska oss och hjälpa oss att ana att Guds verkligheter alltid är så mycket större än våra aldrig så väl genomtänkta idéer och tankar om vem Gud är. Det är genom att Anden alltid förvånar och överraskar oss som vi blir hjälpta att se att det alltid finns en skillnad mellan Gud och vår egen bild av vem Gud är. Ser vi inte den skillnaden blir vår egen gudsbild en avgud.

Ibland tänker jag mig den heliga Anden som treenighetens anarkist. Det är en väldig överdrift, jag vet, men även i kristen troslära finns plats för humor. Det viktiga med Anden är att den alltid fyller vår tro med ett överskott av mening. Vi blir aldrig färdiga med våra reflektioner om de verkligheter som tron öppnar för oss.

”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta” (1 Kor 12:7). I den gemenskap som Gud skapar genom den heliga Anden, Guds kyrka, Kristi kropp, är varje enskild medlem, varje enskild lem i kroppen, viktig därför att Anden har gett varje enskild de gåvor som just den kan ge hela gemenskapen. En gemenskap som inte tar till vara de gåvor som Anden har gett till varje enskild medlem går miste om något värdefullt, om välsignelser som Gud vill ge till hela församlingen.

På den första pingstdagen förvandlade Guds goda och heliga Ande rädda lärjungar som satt i ett rum och gömde sig till modiga förkunnare av evangeliet om Guds kärlek och om Jesu uppståndelse från de döda. Genom ett språkunder kunde människor från olika delar av Medelhavsregionen höra apostlarna förkunna på sina egna språk om Guds stora gärningar. Den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen.

Helig Ande är också Sanningens Ande och sanningen är något som gör oss fria. Så är Andens verk i vår tillvaro ett befrielseverk för oss och för hela skapelsen. Där Guds ande är befrias vi ifrån alla makter som vill binda oss och hindra oss för att leva de goda mänskliga liv som Gud har skapat oss för.

Så bygger Gud sin kyrka genom den heliga Andens verkar mitt ibland oss. Genom Andens ledarskap växer kyrkan på sätt vi inte kan kontrollera. Andens kreativa finurlighet hittar vägar som ständigt förvånar oss. Vi får i tacksamhet för allt det goda som Gud genom sin Ande gör i vår mitt ta emot dessa välsignelser som Gud ger oss i Faderns, Skaparens, Sonens, Försonarens och den heliga Andens, Livgiverskans, namn.