Du behöver inte bära din tro – låt din tro bära dig

En man som går utomhus med en bibel i handen

Såvitt jag vet har jag aldrig trott på tomten. Den första tomten som jag minns var min storebror som kom gående uppför trappan hemma hos oss i Bromma iförd den tomtemask som jag sett min mamma köpa på vår lokala konsumbutik dagen innan. Jag tyckte redan då att det var rätt fånigt om någon skulle tro att det var en ”riktig” tomte.

Vi får frågor ibland om vi tror på det ena eller andra: horoskop, konspirationer, evolutionen eller om jorden är rund? Då menar vi att ”tro” är detsamma att vi håller något för sant. De satser vi tror på förser vi med sanningsvärde 1 och övriga får sanningsvärde 0.

Tänk om livet vore så enkelt att allt vi talar om är antingen sant eller falskt. Men den föreställningen har en alldeles för enkel hållning till förhållandet mellan språket och verkligheten. När jag får frågan om jag tror på Gud svarar jag i regel ”ja”. För det mesta när jag får frågan betyder den egentligen om jag har en kristen tro. Men egentligen borde jag fråga den som frågar mig om jag tror på Gud om vad denne menar med sin fråga innan jag kan ge ett ordentligt svar. Det vimlar av gudsföreställningar som jag tar avstånd ifrån.

Ibland framställs kristen tro som en massa satser man skall tro på, alltifrån trosbekännelser och bibelord till enskildas vittnesbörd och tilltal som någon påstår sig ha fått av Gud. Du skall tro och när du tror då gör du en riktigt god andlig prestation. Det hela blir som någon form av andligt gym där vi skall träna upp vår förmåga att tro på det ena eller andra. Tro blir en prestation, något som man måste bära.

Men det är inte du som skall bära din tro, det är din tro som skall bära dig. Tro är inte försanthållande i första hand, utan tro är tillit, en önskan om att kärlek och godhet bär vår tillvaro. Jag tänker att alla som vill tro tror egentligen, för hur kan man önska att tro på något om man inte djupt i sitt inre tänker att detta är en möjlighet?

Jag har fått höra att jag som är pastor måste ha en stark tro. Jag vet inte riktigt vad det betyder. Det som är styrkan i min tro är i alla fall inte något som jag själv åstadkommer. Jag ser nämligen inte min tro som något jag presterar, utan något som jag får. Tron är ingen som jag behöver göra utan det är tvärtom något som jag får vila i.

Ibland kan det vara jobbigt att svara att man tror på det ena och det andra som om tron är något form av testformulär där man måste kryssa i den ena rutan efter den andra för att bli godkänd. Men vi behöver inte bära tron för oss själva. Istället får vi tänka oss i vi är omgivna av en ”sky av vittnen” som det står i början av Hebreerbrevets tolfte kapitel. Vi tror inte på egen hand.

I den kosmiska kyrkan där alla i himlen och på jorden som vill leva i gemenskap med treenig Gud förenas där tror vi tillsammans. I Guds församling, dit vi inbjuds tillsammans med alla heliga i himlen och på jorden, där får vi i glädje stämma in i lovsången till vår Gud i tacksamhet för allt som Gud ger oss.

Ibland talar vi om renlärighet eller ortodoxi. Ordet ortodoxi betyder egentligen ”rätt lovprisning”. Det är en av anledningarna till att jag älskar Charles Wesleys psalm ”Hur skall jag prisa dig, men Gud” (nr 334 i Psalmer och sånger i Arne Widegårds översättning). Därför den frågan hjälper oss att ställa den rätta frågan om vad kristen tro är. Det är den kyrka som rätt lovprisar Gud som är renlärig. I den kyrkan kan människor känna tillit till kristen tro.

Kristen tro föds i en förundran över allt det goda som Gud ger och den fråga som det väcker hos oss: Hur skall jag nog kunna tacka och visa min glädje över att få vara Guds barn? Tillsammans med hela Guds kyrka får jag stämma in i lovprisningen till Gud och då möter jag tron som jag inte behöver åstadkomma själv, utan den tron får jag som en gåva av levande och treenig Gud därför att Gud älskar mig. Det är bara av nåd, allting. Allt vi kan göra är att ta emot det som Gud vill ge oss.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se