Församlingstillväxt

Equmeniakyrkan och många andra svenska kyrkor tappar medlemmar. Tyvärr är detta inte någon nyhet eller något som förvånar dem som följt utvecklingen ett tag. Jag minns när jag gick en kurs i religionssociologi under min pastorsutbildning där läraren tittade på åldersstrukturen i den kyrka som då hette Svenska Missionsförbundet. När han visade hur stor del av kyrkans medlemmar som var riktigt gamla och mänskligt att döma skulle avlida inom en relativt överskådlig framtid konstaterade han lakoniskt ungefär så här: ”Det krävs en rejäl väckelse om samfundet skall lyckas ha samma medlemssiffor som det har just nu.”

Ibland tänker vi samfund som vore de behållare som har inflöden och avflöden av medlemmar som skulle vara i balans. Är tillflödet större än avflödet går det bra för samfundet och tvärtom, samfundet har misslyckats om de tappar fler medlemmar än de tar emot.

Men sådana tekniska metaforer leder tanken fel. Samfund, och församlingar med för den delen, är inte maskiner utan organismer. I Bibeln används metaforer för församlingen som är organiska som kroppar eller växter. När Nya testamentet en gång använder en oorganisk metafor för församlingen, stenar, lägger det till att stenarna är levande (1 Pet 2:4–5). När jag tänker lite väl mycket på just den metaforen börjar jag få bilder som kunde komma från en disneyfilm i min fantasi.

Prylar går sönder och de kan man laga. Sjuka kroppar kan man i bästa fall bota. Annars gäller det att lindra eller ge palliativ vård. För liksom alla andra organismer så händer det saker med ett samfund eller en församling med tiden. Det föds, växer, utvecklas, mognar, åldras, genomgår generationsskiften med mera. Tillväxt i ett samfund som är etthundrafemtio år gammalt innebär något annat är för ett dito som är tjugofem år. Så är det med levande organismer.

Nu är detta inget skäl för att slå sig till ro. Däremot kan vi avvisa påståenden om att inom ett visst antal år kommer den sista medlemmen lämna Equmeniakyrkan. Om man tittar på underliggande trender och samfundets ”befolkningspyramid”, det vil säga dess åldersstruktur, så förstår man att det inte är det som borde oroa oss.

Hur det går för Equmeniakyrkan, detta provisorium i tiden i väntan på Kristi kyrkas synliga enhet som det står i kyrkans teologiska grund, är en viktig fråga men den behöver sättas i perspektiv. Det missionsuppdrag som Gud har gett sim kyrka handlar inte om att rekrytera medlemmar till en speciell kyrka utan om att göra alla folk till lärjungar (Matt 28:19). Jag brukar uttrycka det så att vi skall hjälpa människor att tolka sina och hela världens liv i ljuset av Guds kärleksfulla närvaro, av hur Gud handlar i skapelsen och frälsningen.

Vi behöver ha en biblisk syn på vad frälsning är. Det är så mycket mer än att börja omfatta kristen tro med sitt intellekt och bli medlem i en kristen församling. Det är att komma in i ett helt nytt livssammanhang där hela tillvaron får en ny innebörd genom Guds förvandlande närvaro.

I alla idéburna rörelser finns det en spänning mellan dem som vill hålla på rörelsens egenart och de som söker dialog med sin omgivning. Det tycks vara i det närmaste en naturlag att det förhåller sig så. Ibland skulle man önska att sådana spänningar inte fanns i olika kyrkor. De kan i vissa sammanhang utgöra väldiga energiläckage.

Men vi får nog inse att detta är en ofrånkomlig del i att vara människa i den tillvaro vi lever i just nu. Så istället för att se kyrkan som en tennismatch mellan olika delar av den behöver vi se den som en komplex samarbetsövning där olika former, uttryck och gestaltningar av kristen tro får plats. I församlingen, Kristi kropp, finns en mångfald och alla de olika delarna behöver varandra (1 Kor 12:21). Det är i sammanhang där hela församlingen kan utvecklas och blomma ut som församlingen kan växa i det begreppets många olika dimensioner. Nu tar fredagstankarna ledigt och återkommer i början av höstterminen. Till dess önskas alla en skön sommar fulla av goda tankar alla veckans dagar.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se