Frihetens lag

”Lag”, vad tänker du på när du hör det ordet: bud och förbud som man måste följa eller något som skyddar oss från mänskliga tillkortakommanden eller nycker eller för ren ondska?

Motljus och siluette av en person som står vid havet i solnedgången

I vår tillvaro där vi lever ”öster om Eden” behöver vi lagar, ”ordningsregler”, som gör att vi beter oss någorlunda hyggligt mot varandra. I kristen tradition ses lagar, både de som ges i Bibeln, till exempel tio Guds bud, men också de civila lagarna, samhällets lagar, som uttryck för Guds omsorg om oss.

Det betyder inte att varenda enskild lagstiftning eller lagregel skulle vara ett uttryck för Guds vilja. Däremot har Gud ordnat det så att det finns ett samhälle som ordnar tillvaron så att olika intressen balanseras emot varandra.

Att stifta lagar är att lösa konflikter. Ibland undrar vi varför politiker bråkar så mycket. Varför allt detta tjafsande? Men politik handlar om att lösa konflikter. Det kan till exempel gälla att bestämma hur stor del av våra inkomster som vi skall få behålla själva och hur mycket vi skall betala i skatt till det gemensamma eller vilka gränser vi skall ha för den personliga friheten. Politiker har i regel olika uppfattningar om hur sådana konflikter skall lösas och därför behöver politiker debattera. Det är så det skall vara i en demokrati.

Så här i nobeltider kan man minnas en händelse som säger något om förhållandet mellan vår tillvaro och regler. På förmiddagen måndagen den 3 oktober 2011 tillkännagavs att Ralph M. Steinman hade vunnit nobelpris i medicin eller fysiologi. På eftermiddagen samma dag upptäckte man det tragiska att pristagaren hade avlidit på fredagen veckan innan.

Nu är reglerna för nobelpriset tydliga. Man kan inte få det postumt. Samtidigt var det naturligtvis omöjligt att ta tillbaka ett nobelpris som varit tillkännagett under sådana omständigheter. Verkligheten var helt enkelt mer komplex än vad som reglerna reglerade. Ibland tvingar verkligheten oss att bryta regler, att inte följa lagen.

De tio budorden har en särställning i Bibelns etiska undervisning. Många har lärt sig de buden utantill. Det är bra men jag tycker att i det man bör lära sig är de ord som finns alldeles innan buden:

”Detta är vad Gud sade: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret”

2 Mos 20:1–2

De tio budorden är inte allmänna ordningsregler som Gud gav sitt folk utan de skall hålla de tio orden för att komma ihåg att det är just folkets Gud som är befrielsens Gud, som har fört dem ut ur slavlägret.

Aposteln Paulus skriver att alla budorden sammanfattas i orden

”Du skall älska din nästa som dig själv”.

Rom 13:3, 3 Mos 19:18

Kärleken sammanfattar lagen. Den är det band som ger fullkomlighet.

Kol 3:14

I kärleken och barmhärtigheten löses många etiska frågor. Då blir lagen inte något som ligger på oss, något som förkrymper våra liv utan det bli en ledstång, ett stöd i livet.

I Jakobsbrevet talas det på två ställen om lagen som ”frihetens lag” (1:25, 2:12). Det tycker jag är ett spännande uttryck. ”Lag” och ”frihet” ser vi ofta som motsättningar. Vi tänker ofta att lag är något som begränsar vår frihet. Men det finns en frihetens lag. Det är Guds lag som lär oss att friheten inte alltid finns i självständighet och oberoende, utan den verkliga friheten finns i ett sammanhang där vi är beroende av och med varandra. I ett sådant kärlekens sammanhang följs en lag som leder till friheten. Det är Guds, kärlekens och frihetens lag.

/Arne Fritzson