Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.
3 Mos 19:2
Världen går igenom en pandemi. Vi börjar tänka att den är på upphällningen samtidigt som vi nås av nyheter att delar av Kina nu på nytt stänger ner för att minska smittspridningen. Vi har lärt oss att ett virus kan förvandla en hel värld, allas våra liv.
Man kan tänka på virus när vi tänker på begreppet ”synd” Ofta tänker vi oss synd som moraliska felsteg, ofta på sexualitetens område, men synd är så mycket mer. Det är en främmande kraft som har invaderat Guds skapelse och förvridit den och slagit den i spillror. Just nu när vi ser alla fruktansvärda bilder på sönderbombade hus i Ukraina får vi plågsamt tydliga bilder på det som synden åstadkommer.
Men skapelsens Gud är också frälsningens Gud, Gud vill befria världen från all ondska genom att hela den skada som synden ställt till med. Detta är en läkning som pågår genom att skapelsen steg för steg befrias från ondska.
Detta är möjligt genom att Gud besegrat det onda, synden, döden och djävulen, när Jesus Kristus dog på Golgata kors. Denna seger bekräftades när Jesus stod upp från de döda och lämnade sin grav på påskdagens morgon. Efter detta har ondskans makter berövats alla möjligheter att besegra det goda.
Nu bryter Guds rike fram. Nu förvandlas vi och hela världen till att bli mer lika Gud. Vi kallar denna process för helgelse. Genom den återställs skapelsen till det Gud en gång avsåg att den skulle vara. Gud skapade människan till sin avbild. Det är inget vi kan vara på egen hand. Helgelse är alltid något som sker i relationer, relationer till de olika personerna i treenigheten, till medmänniskor, till hela skapelsen och till oss själva. Genom helgelsen växer skapelsen ihop till den dag då Gud och Guds kärlek blir allt, överallt.
Den finlandssvenske poeten Claes Andersson skriver: ”Låt oss växa tills vi blir små igen och osynliga som snö i snö.” Det är en vacker metafor för vad helgelse kan vara. Genom den smälter vi ihop med Gud och med allt, till allt som finns blir Guds kärlek.
För att vi skall ha en gemenskap där vi kan helgas har Gud gett oss ett sammanhang, Guds kyrka, som är det folk som Gud har kallat och sänt i den heliga Andes kraft för att vittna för hela världen om att Gud handlar i skapelsen och frälsningen. Kyrkan är Guds folk. Tillsammans med hela det folket skall vi växa till att alltmer bli en avbild av Gud, bli alltmer heliga.
I våra trosbekännelser, den apostoliska och ned nicaenska, säger vi att vi tror att kyrkan är helig. Det är inget som säger något om den moraliska karaktären, varken hos kyrkans medlemmar eller kyrkan som samlad gemenskap, utan heligheten tar kyrkan emot som en gåva av Gud. Det är just när vi inser att heligheten inte är något vi kan åstadkomma utan något som ges oss bara av nåd, helt gratis, därför att Gud älskar oss och vill dela allt i våra liv, som vi dras in i den kärleksprocess som är Guds rike. Där får vi förvandlas tillsammans med alla andra som vill vara Guds barn till att bli mera lik Gud, till att helgas.
