Klimatfrågan och det kristna hoppet
Publicerat 31 mars, 2023
Observera
Denna text publicerades första gången den 31 mars, 2023. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Hemlandssånger är en älskad genre bland de andliga sångerna. ”Där som rosor aldrig dör” eller ”Jag har hört om en stad ovan molnen” är charmiga och trösterika sångtexter som av goda skäl betyder mycket för många. Vi behöver påminna oss om att vi har ett evighetshopp.
Ibland har vi en tendens i kyrkorna att prata mer om genre och form än om innehåll. Skall vi sjunga psalmer eller lovsångskörer? Skall vi predika utifrån kyrkoårets tema eller skall vi välja teman själva? Skall vi ha fria böner eller föreskrivna? Är det OK att göra ett korstecken?
Allt vi gör i fromma sammanhang kan bli fel om vi inte gör det av rätt anledning. Det kan gå slentrian i allt. Samtidigt är det mycket som blir bra om tanken bakom det är rätt.
Hemlandssånger är viktiga och behövs i många sammanhang. Men visst kan även hemlandssånger bli fel ibland. Joe Hill drev med det i sången som i svensk översättning av Ture Nerman innehåller raderna ”Svält förnöjd! O vad fröjd! Du får kalvstek i himmelens höjd.” Om vårt evighetshopp blir en förevändning för att inte arbeta mot förtryck och mot orättvisor då blir det helt fel.
Klimatfrågan är en fråga som ställer besvärliga frågor till oss idag om rättvisa. När vi ser hur de som drabbats värst av den globala uppvärmningen är andra än vi i den rikare delen av världen som fått flest fördelar av alla utsläpp av växthusgaser då får i alla fall jag en moralisk indignation. Om vi dessutom skulle använda vårt evighetshopp som ett skäl till att inte söka rätta till dessa orättvisor, då hamnar vi rejält snett.
Efter Guds löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Pet 3:13). Det är Guds stora frälsning. Vi kallar det för Guds rike och evigt liv. Det handlar om att Guds evighet bryter in i vår tid. I Första Mosebokens tolfte kapitel, när Gud kallar Abram, som senare blev Abraham, inleds detta skeende som kulminerar i Jesus Kristus, i hans död och uppståndelse. Då bryter evigheten in i tiden, och en gång skall denna inbrytning ske fullt ut.
Guds himmel är bortom tiden, bortom kategorier som vi som lever i tiden kan förstå. Vi försöker använda mänskliga bilder som gator av guld, rosor som aldrig dör, en stad ovan molnen. Men allt detta vill säga att himlen är mer fantastisk än allt som vi kan tänka.
Detta föder ett evighetshopp i oss som vi får genom att Gud har sänt helig Ande i våra hjärtan. Det är Andens verk i våra liv. Men detta är inget hopp som driver oss till flykt från verkligheten i tiden. I vissa fall då vi är pressade kan detta vara en tröst vi behöver att vi får hoppas på himlen som öppnar sig för oss bortom detta jordiska liv men det evighetshopp som Anden skapar i oss är en inspiration till engagemang och till en vilja att resa tecken på hopp här i tiden.
Den heliga Ande utrustar Guds församling oh enskilda till att leva i Guds mission, Missio Dei. Det är allt arbete som Guds kyrka gör för att visa världen på Guds kärlek i Jesus Kristus. Evangelisation är en del av Guds mission. Diakonalt arbete bland hemlösa är en annan. Att arbeta för global rättvisa, till exempel klimaträttvisa, är ytterligare en aspekt av Guds mission.
Guds goda heliga Ande skänker oss ett evighetshopp som både tröstar och inspirerar oss till att se verkligheten och kämpa mot orättvisor. Vi tror att vi en gång skall leva i en ny förvandlad tillvaro där rättfärdighet bor. Därför vill vi ge människor hopp och mod att bekämpa förtryck och orättvisor.
Vi vet att vi inte kan åstadkomma befrielsen från all ondska själva utan den ges oss gratis av Guds nåd. Men just därför att vi fått så mycket kan vi ge vidare av det vi har fått. Det är att dela tro, hopp och kärlek. Det är att leva i Guds mission.
