Koinionia – att dela

Ben på personer som sitter och pratar

Det finns trender inom allting, så även i det som skrivs om kyrkosyn eller ecklesiologi som det heter med ett finare ord. En trend just nu är att det grekiska ordet koinionia är inne bland dem som skriver om hur man teologiskt skall förstå och beskriva kyrkans väsen. Ordet koinionia betyder i Nya testamentet ”att ha del i”, ”gemenskap med” eller ”att ge någon annan en del i”.

Det talar både om gemenskapen mellan Gud och människor och gemenskapen människor emellan. När Paulus skriver om den insamling han ordnar för de fattiga i Jerusalem använder han ordet koinionia. När vi delar med oss skapar vi en gemenskap.

Gud är kärlek (1 Joh 4:8). Kärlek finns alltid i relation. Gud har aldrig varit ensam utan Gud har alltid varit i gemenskap. Detta är den djupaste innebörden i vår tro på treenigheten. Fadern, Sonen och Anden förutsätter varandra. I alla delar av treenigheten finns hela Gud därför att de tre personerna i treenigheten har alltid del i varandras verk. Det stora finns inte i den enskilda delen utan i det nätverk av relationer som är Guds kärlek eller Gud själv.

När Gud bygger sin kyrka (Matt 16:18) gör Gud det genom att bygga en gemenskap. Ibland tänker vi att kristen tro är i första hand en idé, en ideologi eller en lära och när vi missionerar så gör vi något som alla idéburna rörelser gör: vi försöker övertyga människor att de skall börja tänka som vi och omfatta samma religiösa övertygelser som vi har.

Men kristen tro handlar inte i första hand om ett tankesystem, utan den handlar om ett möte med levande och treenig Gud. Detta uttrycks i Equmeniakyrkans vision. Det är mötet med Jesus Kristus som förvandlar mig, dig och världen. Centrum för tron är inte en uppfattning eller en övertygelse, utan ett möte med Jesus Kristus och det mötet förvandlar oss och hela våra livssammanhang.

Ibland tänker vi att mission är att göra så att andra skall bli lika oss som redan finns i kyrkan och ta över vårt sätt att leva. Men missionen syftar inte till att göra människor till våra avbilder utan att de skall ha förutsättningen att bli Guds avbilder. Eller snarare: kyrkan är kallad att vara en kropp, Kristi kropp, där vi tillsammans förvandlas för att vi som gemenskap skall spegla Guds kärlek.

För att vi skall kunna göra det behöver alla som vill finnas i denna gemenskap vara med. Man kan inte vara kristen för sig själv. Det är i gemenskap med Gud och med alla som vill finnas i Guds gemenskap som vi blir till som kristna. Vi behöver varandra för att upptäcka den rikedom vi har i tron på Kristus (Ef 3:17–19).

Mission och ekumenik hänger alltid ihop. Det är när Jesu lärjungar, hela den världsvida kyrkan, blir ett och finns samman i en synlig enhet som världen tror att Fadern har sänt Sonen (Joh 17:21). Ibland tänker vi att ekumenik skall vi ha för att det är så trevligt och känns så bra. Men det är inte vad vi tänker eller känner som visar om ekumeniken når sin bestämning.

Det som visar om ekumeniken är trovärdig eller inte är om den hjälper kyrkan i sin mission. Då vi har en god ekumenik är då den vittnar om en enhet, en gemenskap, som gör att människor kommer till tro. Den enhet vi söker handlar inte om goda ekumeniska gudstjänster eller att personer från olika delar av Guds kyrka tycker om att mötas, utan den enhet som vittnar om att vi mött kärleken som finns i Guds treenighet.

Detta är inte en enhet som vi kan skapa. Det är en gåva som Gud vill ge till sin kyrka. Vi skall inte skapa kristen enhet, utan vi skall upptäcka den enhet som Gud ger till sin kyrka då den sänds i världen, såsom Fadern en gång sände Sonen, i den heliga Andes kraft. Kyrkans enhet i gemenskap föds i treenighetens liv, gemenskap och kärlek. Det är en gemenskap som fyller oss med så mycket glädje att den svämmar över i våra liv och strömmar mot de människor vi möter. Då kyrkans liv är ett utflöde av Guds kärlek, då lever kyrkan i Guds mission.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se