Kristus – diakonen

Någon sträcker ut en hjälpande hand

I Nya testamentet möter vi ordet ”diakon”, i alla fall om vi läser på grundspråket, nytestamentlig grekiska eller koiné, som den grekiska språkformen kallas. Ordet ”diakon” finns till exempel i Första Timotheosbrevet 3:8. I Bibel 2000 har man översatt det med ordet ”medhjälpare”.

Genom kyrkans historia har ordet diakon haft olika betydelser i olika tider och på olika platser. I stora delar av kyrkan är det en liturgisk funktion som har sin plats i gudstjänsten. I andra sammanhang är det en assistent till biskopen. I vissa kyrkor är det en fas som man genomgår på vägen till att bli präst eller pastor.

I Tyskland i mitten på 1800-talet grundades diakonanstalter och diakoner utbildades som fick vårdande uppgifter i sjuk- eller socialvård. Det diakonbegrepp som är mest känt i Sverige är alltså ett begrepp som kom in relativt sent i kyrkans historia. Men när det väl kom in blev det en succé. Diakoni är numera ett av kyrkans bästa varumärken. I den internationella ekumeniska rörelsen är det självklart att man numera kallar kristet omsorgsarbete för diakoni.

Jag mötte en gång en katolik som tyckte att deras diakoner inte var riktiga diakoner, som de är i Svenska kyrkan eller Equmeniakyrkan. Han blev riktigt förvånad när jag berättade för honom att hans kyrkas diakonbegrepp är mycket äldre och har en mycket djupare kyrkohistorisk förankring än den nordvästeuropeiska 1800-talsinvention som det diakonbegrepp som är mest känt i Sverige är.

Som jag har skrivit förr i mina fredagstankar: i två av Bibelns viktigaste kristologiska texter så kallas Jesus för tjänare vilket på nytestamentlig grekiska heter just diakon. Jag tänker på profetian om den lidande tjänaren i Jesajabokens femtiotredje kapitel och den så kallade Kristushymnen i Filipperbrevets andra kapitel, verserna fem till elva, där det står om Jesus att han antog en tjänares gestalt.

En annan central text i Bibeln för att förstå tjänandets betydelse är den om hur Jesus tvättar sina lärjungars fötter som vi läser i Johannesevangeliets trettonde kapitel. Det Jesus gör då, att tvätta sina medmänniskors fötter, var en slav- och kvinnosyssla i det antika samhället. När Petrus sa till Jesus att han aldrig skulle få tvätta hans fötter talade han säkert för alla lärjungarna, även om han var den ende som vågade säga det alla tänkte.

Det Jesus gjorde där och då var något oerhört och det underströks av att det han frågade sina lärjungar efter det att han slutat med sin fotatvagning: ”Förstår ni vad jag har gjort med er?” (Joh 13:12). Om han som med rätta är deras Herre och Mästare tvättar sina lärjungars fötter så är även de skyldiga att tvätta varandras fötter. Jesus oerhört starka symboliskt laddade handling blir en tydlig förebild och ett exempel att ta efter.

 Att Jesus säger att vi som är hans lärjungar är skyldiga att tvätta varandras fötter betyder inte att vi skall springa runt med tvål, vatten, baljor och handdukar redo att tvaga fötter när det behövs. Men det handlar om en hållning till medmänniskor och deras behov och det är en omistlig del av kyrkans väsen och mission, att vi är kallade att vara tjänare, diakoner, för att medmänniskors behov också är våra behov. Vi hör ihop i en enda kropp.

För att tjäna mänskligheten avstod Kristus från sin jämlikhet med Gud, antog en tjänares gestalt och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Det är Jesu Kristi sinnelag som vi är kallade att ha. Det innebär att de möjligheter vi har att med de resurser vi har avhjälpa andras behov är vi kallade att ta tillvara därför att det vi har, det har vi inte för oss själva, utan det förvaltar vi för hela mänsklighetens skull.

”Gud älskar en glad givare” (2 Kor 9:7). Det finns en glädje i generositet, i gästfrihet, i att tjäna. Därför är diakoni en del av kyrkans mission, att sprida glädjebudet om Guds kärlek till oss i Jesus Kristus. Vi vill tjäna därför att Kristus tjänar oss och har kallat oss att föra vidare den kärlek och den  tjänst vi har tagit emot av honom. I det tjänande blir Jesu Kristi kyrka till. Där når kyrkan sin bestämning.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se