Mitt i sommaren?

Gräs på en äng i motljus

Jag tycker att det finns en likhet mellan midsommarafton och första söndagen i advent: de kommer båda helt överraskande. Man tragglar på i vardagen och helt plötsligt slår de bara ned, överlastade med musik och andra traditioner. Helt plötsligt skall man vara i en särskild stämning. Personligen har jag aldrig njutit av att leka att jag är en groda som saknar både öron och svans.

Jag blir alltid förvånad när midsommaren kommer och tänker att är vi verkligen i sommarens ”mitt”. Har vi verkligen lika mycket sommar kvar som det vi har lagt bakom oss när vi kommer till midsommarhelgen? För mig känns det inte som halva sommaren är gjord. Jag tänker att den just har börjat. Nu ligger den framför oss. Den är efterlängtad och vi knyter ofta höga förväntningar till den.

Det sägs att bland svenska filmer så är sommaren överrepresenterad som tid som gestaltas. Vi vill så gärna att bilden av liv i Sverige är den svenska sommaren. Det är så där härligt som det är under några korta högsommarveckor som vi intalar oss är det svenska normala, även om vi alla vet att just de är de undantagsveckor då vi kan gå ute i lätta kläder och tycka det är hur härligt som helst att slänga oss i badvarma hav och insjöar.

Under sommaren får livet ett annat tempo. Många arbetsplatser som är igång går in i ett mera soft läge, om det inte råkar vara i besöksnäringen som i de flesta fall får högsäsong. Hur det blir med det just detta speciella av de år som Herrens nåd ger oss återstår att se.

För de flesta av oss är sommaren en tid för vila, semester och rekreation. Vi behöver påminna oss om att vila inte är bortkastad tid. Allt levande, till och med de minsta toffeldjur, har tider av vila och återhämtning.

Det är fascinerande att Bibeln innehåller världens äldsta arbetstidsreglering: sabbatsbudet. Vilan är en del av skaparens tanke för skapelsen. Att stress och högt tempo i många fall medför allvarliga hälsorisker är numera de flesta medvetna om. Ändå är det fortfarande lite socialt hög status att säga att det är mycket just nu.

Utifrån det kan man fundera på om vi ibland har fel förväntningar inför sommaren. Kan vi få en ”sommarstress”? Vi skall hinna med så mycket och mitt i allt så skall man hinna vila och njuta också.  Hur får vi lagom förväntningar på sommaren?

Vi läser i Första Mosebokens första kapitel att Gud en gång såg på sin skapelse och det var mycket gott. Sedan kommer ett syndafall som skadade både människor och hela skapelsen och nu ropar skapelsen som i födslovåndor efter sin befrielse, Guds frälsning (Rom 8:19–23).

Inom teologin har det alltid pågått en diskussion över i hur hög grad skapelsen har skadats av syndafallet. Har synden korrumperat Guds skapelse så mycket att inget av det där som en gång var mycket gott kan erfaras i det vi upplever med våra sinnen i den här tillvaron?

I sommar hoppas jag ett par gånger finnas på en båt som far över de vackra fjärdarna i Stockholms skärgård och njuta av det landskapets obeskrivliga skönhet. För mig är den upplevelsen ett helt övertygande argument i vad jag tror. Visst kan vi fortfarande uppleva att skapelsen har kvar många kvalitéer som gör att vi kan hålla med Gud, i djupet är skapelsen mycket god. Det är en välsignelse att få leva som människa i den. Jag vill önska oss alla en härlig sommar där vi får vila, frid och rekreation så att vi kan njuta av mycket av det goda som finns i Guds fantastiska skapelse. Jag tar nu sommarlov och planerar att återkomma med fredagstankar i augusti.