Mysterium och treenighet

Kvinna som tänker och funderar

När vi människor skall förstå något går vi till oss själva. Vi blir liksom allts måttstock. Detta lärde vi oss av filosofen Immanuel Kant. En del tänker att detta är grunden till en människocentrerad modernitet som sätter sitt eget jag i tillvarons centrum till skillnad från något som ibland kallas klassisk kristen tro.

Men detta är ett ytligt och närmast parodiskt sätt att förstå Kants filosofi. Det Kant lärde oss det är att vi aldrig förstår världen rätt upp och ner utan att världen får mening för oss genom mötet av det som kommer utifrån med det vi har i vårt inre. Våra mänskliga förstånd är inte som tomma medier, typ en hårddisk eller en CD-skiva, som sedan fylls på med innehåll, utan som människor tar vi in information genom att integrera det nya vi lär oss med det vi redan vet.

Det gör att vi alla förstår världen lite olika. Vi reagerar på olika sätt inför något vi möter, till exempel en sång, en föreläsning eller en text helt enkelt därför att vi alla möter dem utifrån olika personligheter och erfarenheter.

Detta gäller också hur vi tänker om Gud. Det är vanligt att vi tänker oss att Gud är som oss, ett subjekt fast mycket större och mäktigare än våra egna mänskliga subjekt. Men när vi tänker efter inser vi att det inte kan vara så. Hur skulle ett subjekt kunna vara allestädes närvarande och allvetande.

Nej, Gud är inte som ett mänskligt subjekt men hurdan är Gud då? Gud är personlig. Vi kan ha en relation med Gud. Gud älskar oss och längtar efter att vi skall ge vår kärlek tillbaka. Gud är samtidigt personlig och mer än ett subjekt. Hur går det ihop? Det gör det nog inte för oss människor vars tänkande sitter fast i rummets och tidens kategorier.

Så därför är Gud ett mysterium, något vi inte kan begripa. Ibland säger vi att det finns en skillnad mellan ett mysterium och en hemlighet. En hemlighet upphör att vara hemlig då den avslöjas men ett mysterium förblir mystiskt oavsett hur mycket man studerar den. Man begriper aldrig ett mysterium.

Ett uttryck för det mysteriösa i kristen tro är treenighetsläran, tanken på att Gud är en och tre samtidigt. Detta kan man inte förstå och det var en av tankarna den tidiga kyrkans teologer hade när man formulerade denna idé. Själva poängen med treenighetstanken är att den inte skall vara begriplig. Så om någon säger till oss att den har förstått treenigheten kan man säga att just det visar att de inte förstått den.

Som personer är vi olika. En del vill ha koll och kunna ge raka besked. För dem blir ofta gudstron en garant för ordning och tydlighet.  Uttryck som ”det är Bibelns klara budskap” kan man höra från de som söker detta i den kristna tron. För andra, däribland jag, är det en trygghet i det obegripliga, i att Gud är större än mina idéer och att man kan säga som den välkände schweiziske teologen Karl Barth att änglarna skrattar åt min teologi. När den välkände katalanske arkitekten Antoni Gaudí ritade sin ännu inte färdigbyggda katedral i Barcelona, La Sagrida Familia, såg han till att det högsta tornet var lägre än ett av Barcelonas berg, Montjuïc, för människan skall inte bygga konstruktioner som är högre än de Gud har byggt. Jag tänker att det inte blir så bra om man alltid tänker så bokstavligt, men det är en vacker metafor för teologens tankar i förhållande till levande och treenig Gud, som alltid är och kommer att vara ett mysterium.  Våra tankar om Gud skall alltid ge rum för mysteriet, för Guds ständiga tendens att förvåna och överraska oss och som uttrycks i Guds hälsning till oss: ”Se jag gör allting nytt.” (Upp 21:5).

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se