Tänk dig en predikant som nu på söndag gick fram till den plats i kyrkan där man står när man håller en predikan och ropar: ”Kristus är uppstånden!”.
De flesta i våra församlingar i Equmeniakyrkan skulle nog få en frågande blick om detta hände och undra vad den där predikanten håller på med. Men i ortodoxa kyrkor hade folket i de gudstjänstfirande församlingarna med en självklarhet ropat som svar på detta: ”Ja, han är sannerligen uppstånden!”.
Påsktiden kallar vi de fyrtio dagarna mellan påskdagen och kristihimmelsfärdsdag, när vi minns de fyrtio dagar då Jesus framträdde för dem som han hade utvalt till att vara apostlar efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde och talade till dem om Guds rike (Apg 1:1–3).
I våra protestantiska länder är dessa fyrtio dagar inte så speciella, medan man i många ortodoxa länder inte säger ”Hej” eller ”God dag” när man hälsar på varandra under påsktiden, utan man säger: ”Kristus är uppstånden!”.
Jag tänker att för dem blir påsktiden lite grann som juldagarna är hos oss. Julen är en så stor fest så att dagarna efter den och ända fram till åtminstone trettondagen, eller rent av till tjugondagknut, blir annorlunda än andra dagar. Det är som om en så där riktigt stor fest är för stor för en enda dag. Det räcker inte för att fira den.
I många kyrkor har man ett påskljus som tänds första gången under påskfirandet, på påsknatten eller på påskdagen, och som tänds under alla gudstjänster under påsktiden och senare under året vid speciella tillfällen, såsom dop eller begravning.
Det faktum att påskljuset bara tänds under huvudgudstjänsterna under påsktiden är ett sätt att visa att just dessa söndagar är annorlunda än andra söndagar. Då gestaltar Guds kyrka på ett särskilt sätt glädjen över att Jesus har uppstått från de döda.
Jag tänker att vi i våra personliga liv kan markera att detta är speciella dagar. Det är efter påsk som vi äter påskgodis för att vi är glada för att Kristus är uppstånden. Vi kan ha extra fina söndagsmiddagar med härliga efterrätter. Vi kan låta påsktidens speciella glädje prägla våra möten med våra medmänniskor och vårt personliga andaktsliv.
Just nu när jag skriver detta tittar jag samtidigt på Vatican Media Live som sänder direkt från Sankt Peterskatedralen i Rom där stora folkmängder kommer för att ta farväl av påven Franciskus som ligger på lit de parade. Vid påvens öppna kista brinner ett vackert påskljus. Det är en så oerhört vacker gestaltning av den kristna påsk- och uppståndelsetron. Så jag önskar dig nu och ända fram till den 28 maj en glädjerik och välsignad påsktid.
