Aposteln Paulus är känd för sitt stora fokus på Kristi kors. Tre typiska bibelord från honom kan illustrera detta:
Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus (1 Kor 2:2).
Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer (1 Kor 11:26).
Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen (Gal 6:14).
Varför skrev inte Paulus att det enda han ville veta av var den korsfäste och den uppståndne Kristus, att vi förkunnar Herrens död och Herrens uppståndelse eller att han vill berömma sig av Kristi kors och Kristi uppståndelse? Tycker Paulus inte att uppståndelsen är viktig?
När Jesus dog sa han ”Det är fullbordat” (Joh 19:30). Vad var det som fullbordades genom Jesu död på Golgata kors? Det som blev fullbordat var Kristi försoningsverk, Jesu seger över synden, döden och djävulen, de tre fördärvsmakter som brutit ned det nätverk av goda relationer som Gud hade skapat människan för, det vill säga Guds fred och frid, Guds shalom. När Jesus dog så berövades dessa tre makter möjligheten att slutgiltigt besegra livet, det goda och kärleken.
När Jesus dog var denna seger vunnen. Inget behöver läggas till Jesu försoningsverk. Det är därför Paulus skriver som han gör om korset och om Jesu död. Det betyder inte att uppståndelsen inte är viktig. Det framgår inte minst av det femtonde kapitlet i Första Korintierbrevet, som vi kallar för uppståndelsens kapitel. Där skriver Paulus bland annat:
Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor (1 Kor 15:17–19).
Uppståndelsen är viktig just därför att den är tecknet för oss på Jesu seger över ondskan. Därför att ondskan, det tre fördärvsmakterna, besegrades genom att Jesus dog, kunde döden inte behålla Jesus i sitt grepp utan han uppstod ifrån de döda och lämnade graven tom på påskdagens morgon.
Erland Henriksson, den pastor som betydde mest för mig när jag fick en personlig kristen tro, sa en gång till mig ungefär så här: ”Om kristen tro är som en världskarta som hänger på en vägg, då är tron att Jesus har uppstått från de döda jämförbar med spiken på väggen som kartan är upphängd på. Tar man bort den spiken, då rasar allt ner på golvet.”
Detta var ett pedagogiskt sätt att uttrycka ungefär samma sak som Paulus skrev i citatet ur Första Korintierbrevet ovan. Kristen tro utan uppståndelsetron kan möjligen vara en intressant religiös idé, en trosåskådning bland andra. Men om Jesus har uppstått på tredje dagen ifrån de döda, då blir kristen tro en berättelse om en serie händelser som förvandlar våra och hela världens liv.
Paulus skriver vidare i uppståndelsens kapitel:
Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus (1 Kor 15:20–22).
Låt oss jubla! Låt oss vara glada! Kristus är sannerligen uppstånden igen ifrån de döda!
