Kyrkostyrelsen har reviderat förslaget sedan det presenterades i maj. Texterna nedan är uppdaterade efter det reviderade förslaget som ligger till grund för beslut i Kyrkokonferensen. Förslaget i sin helhet finner du längre ner på den här sidan.
Under de senaste två åren har en genomlysning av Equmeniakyrkans internationella mission genomförts. Utifrån detta underlag presenterar Kyrkostyrelsen ett förslag till hur kallelsen och uppdraget för Equmeniakyrkans internationella mission kan gestaltas framöver. Förslaget innebär bland annat att man vill genomföra tre viktiga förändringar.
Den 23-25 maj livesändes det tre kvällar på Facebook och Youtube kring det nya förslaget. Dessa går att titta på i efterhand via länkarna nedan.
För att kunna lägga större kraft där vi tror att vi har störst uppdrag och mest att bidra med och ta emot ifrån vill vi framöver koncentrera arbetet från dagens fem regioner till fyra: Asien, Afrika, Mellanöstern/Centralasien och Latinamerika. Det är till dessa regioner vi sänder missionärer och stödjer projekt i dialog med samarbetskyrkor. Här byggs långsiktiga och ömsesidiga relationer och samverkan med lokala kyrkor, samfund och organisationer, tex Diakonia. Detta innebär en koncentration som underlättar kommunikation och volontärarbete.
Håll muspekaren över prickarna på kartan för att se vilka länder som är markerade eller se lista längre ner.
För att kunna lägga större kraft där vi tror att vi har störst uppdrag och mest att bidra med och ta emot ifrån vill vi framöver koncentrera arbetet från dagens fem regioner till fyra: Asien, Afrika, Mellanöstern/Centralasien och Latinamerika. Det är till dessa fyra regioner som vi sänder missionärer samt i samarbete och dialog med samarbetskyrkor stödjer olika projekt.
Idag har Equmeniakyrkan cirka 27 länder där vi på olika nivåer har program/projekt eller ger ekonomiskt stöd. Dessa programländer minskas till cirka 15. Några relationer fasas ut helt, stöd och program avslutas. Andra relationer fortsätter men bygger inte på gemensamma projekt eller stöd från Equmeniakyrkan. Dessa förändringar behöver få ta tid och genomföras på ett ansvarsfullt sätt och en plan för detta arbetas fram.
Även om arbetet koncentreras till de fyra nämnda regionerna så kan en fortsatt levande bilateral relation med utbyte finnas kvar på flera platser vilket bland annat betyder att vi följer varandra, möts, och samverkar. I några fall kan det finnas enskilda församlingar som vill arbeta vidare och ge stöd där Equmeniakyrkans gemensamma stöd fasas ut.
Det är till dessa fyra regioner vi sänder och tar emot missionärer. Vi vill dessutom stärka känslan av att Equmeniakyrkans mission också är församlingarnas och vi vill utveckla volontärsarbetet och det som kallas ”församlingens missionär”.
Till de regioner som vi koncentrerar arbetet (Latinamerika, Mellanösten/Nordafrika, Afrika och Asien) sänder vi missionärer som utgör en strategiskt viktig del av vår internationella mission. Likaväl som vi sänder missionärer är det viktigt att missionärer från andra länder kommer till Equmeniakyrkan.
För att ytterligare öka engagemang och delaktighet vill vi utveckla ”församlingens missionär”. Det innebär att några församlingar gemensamt knyter en missionär till sig och tar ansvar för genom bön, omsorg och ekonomi. Equmeniakyrkan är fortfarande arbetsgivare och står för långsiktighet och trygghet över tid men möjligheterna för församlingen att få en närmare relation till en av missionärerna och den region där denne finns ökar.
Det finns idag ett stort intresse att själv vara delaktig i missionsarbetet. Därför vill vi att volontärarbetet utvecklas. Det efterfrågas av såväl unga vuxna som äldre som vill göra en kortare eller längre insats i en samarbetskyrka. I många länder är ett utbyte bara möjligt tack vare att det finns missionärer på plats som kan kulturen, språket och vet hur arbetet fungerar.
Utbyte bygger naturligtvis på en ömsesidighet med samarbetskyrkorna och att en öppen dialog finns kring vilket arbete som skall göras gemensamt. De förändringar vi nämner behöver självklart ske i dialog med samarbetskyrkorna.
Vi behöver inte bara förnya vårt missionsarbete utan också föryngra det. Det betyder inte att äldre skall engagera sig mindre men vi vill arbeta tydligt för att få fler yngre att se behovet och värdet i vår internationella mission.
För att det skall kunna göras behöver samarbetet med Equmenia utvecklas och relationen till Diakonia fördjupas och kommunikationen vässas. En hel del av det som ovan angetts är också sådant som kommer kunna ge effekter i denna riktning, kanske allra mest frågan om volontärer och utmaningen om närhet. Detta arbete kommer behöva utvecklas över tid men anslaget nu är viktigt och även koncentrationen av arbete menar vi kommer gynna detta område.
Som en viktig grundhållning så sker Equmeniakyrkans
internationella mission arbetar utifrån följande förhållningssätt:
Equmeniakyrkans internationella mission är förankrad i församlingarna. Församlingarna har en tydlig roll i arbetet genom arbetsgrupper och nätverk kring regioner eller teman. Missionärer sänds ut med bas i ett antal församlingar, som tar ett ansvar för ekonomin.
Dessa tre delar gör kyrkan till kyrka och ska alla tre finnas med i alla relationer av praktiskt samarbete.
Vi bejakar Guds sammanhållna mission som rör sig mot alla människor. Av praktiska skäl har Equmeniakyrkans arbete organiserats i olika enheter. Men det är en och samma mission.
Vi främjar utbyte, vänförsamlingsrelationer och kontakter mellan våra församlingar och samarbetskyrkor. Vi strävar efter att både sända ut och ta emot missionärer och volontärer. Missionärer binder oss samman, samordnar, står för kulturförståelse och tillför spetskompetens.
I långsiktiga relationer lär vi känna varandra och kan skapa ett ömsesidigt förtroende för att bygga samarbeten och utbyten. För att kunna ta ansvar behöver vi koncentrera vårt arbete till ett färre antal relationer.
Equmeniakyrkan samarbetar på projektbasis inom sina långsiktiga relationer. Projekt formuleras och förverkligas tillsammans. Det kan handla om projekt hos våra samarbetskyrkor men även inom Equmeniakyrkan. Projektbaserat arbete ger en flexibilitet som behövs i en värld som förändras snabbt.
Equmeniakyrkan är i sitt väsen en ekumenisk kyrka vilket ska komma till uttryck i den internationella missionen. Därför finns samarbeten med samfund inom olika kyrkliga traditioner och samarbete inom internationella organisationer är viktigt.
Equmeniakyrkan värnar skapelsen. Därför vill vi i vårt internationella samarbete ta hänsyn till miljö och klimat i planering och genomförande av olika samarbeten och projekt.
Här har vi samlat sammanfattningen av den internationella genomlysningen samt förslaget till hur
kallelsen och uppdraget för Equmeniakyrkans internationella mission kan gestaltas framöver.
I detta underlag presenterar Kyrkostyrelsen ett förslag till hur kallelsen och uppdraget för Equmeniakyrkans internationella mission kan gestaltas framöver.
Nedan har vi listat frågor som inkommit från möten med bland annat regionsråd samt från livesändningarna kring förslaget för Equmeniakyrkans internationella mission.
Samarbetskyrkorna är informerade om att vi är inne i denna process. När inriktningen klarnar ytterligare kommer vi att ha fördjupad dialog med alla som är berörda.
Oftast är det flera församlingar som delar på omsorg och ansvar för en missionär. Equmeniakyrkan nationellt har arbetsgivaransvar. Arbetsledning ansvarar samarbetskyrkan för tillsammans med Equmeniakyrkan. Det är viktigt med samlad och långsiktig arbetsledning.
Kansliet arbetar på uppdrag av församlingarna i en ömsesidig relation. För kansliet handlar det både om att samordna och leda men styrningen kommer via församlingarnas organ som är kyrkokonferens och kyrkostyrelse.
Kriterierna återfinns framförallt i de Förhållningssätt som finns beskrivna i dokumentet. Inte minst väger långsiktigheten tungt då vi har flera relationer som vi haft relation med under många år, men också detta att vi vill se en bredd i samarbetet. Det är många faktorer att väga in.
Det är en relation mellan Equmeniakyrkan och ett annat samfund i ett annat land. En relation där vi följer varandra, möts och samverkar. I praktiken kan det betyda att vi har täta relationer och andra gånger att vi möts någon gång ibland. Det öppnar också för utbyten av olika slag. I endast en del av dessa länder har vi gemensamma projekt.
Både Equmeniakyrkan och Diakonia är angelägna om att fördjupa relationen med varandra. Samtidigt som vi startade genomlysningen gick Diakonia in i en växling av ledarskap vilket gjorde det svårt att då samtala ytterligare om detta. Denna dialog kommer att ske så snart som möjligt men det går inte idag att säga vad som kommer ut av den.
De länder som vi inte längre ger stöd till önskar vi skall övergå till en bilateral relation. Pågående projekt kommer att fullföljas och att de förändrade relationerna skall ske i en takt som ger en bra grund för fortsatt goda relationer.
Det finns alltid frihet för församlingar att ha “egna” relationer och projekt. Dessa är också en del i Equmeniakyrkans internationella mission även om de inte handläggs av kansliet, och det sker också i en del fall i samråd med kansliet. Det kan finnas särskilda arbetsgrupper som kan arbeta efter överenskommelse med kansliet.
Då tar man kontakt med Internationella enheten och hittar en väg framåt i samtal. Det finns många olika vägar man kan gå. Missionärstjänster utlyses via annonsering
Man kan alltid kontakta kansliet för samråd och där det behövs och är lämpligt kan kansliet hjälpa till med överföring av pengar. Själva insamlingen kan församlingen göra i egen regi.
Det kommer att finnas möjligheter till volontärskap i olika länder, både längre bort men det kan också finnas i relationer med samfund i vårt närområde. Volontärsprogrammet är inte klar idag men kommer.
Mission omfattar både martyria (förkunnelse, evangelisation) och diakonia (diakonalt/socialt arbete) och grundar sig i gemenskapen. Det diakonala arbetet kan vara mycket viktigt i ett land som har många kristna. Att sända missionärer är inte alltid bästa sättet och i vissa länder med svag kristen närvaro helt omöjligt. Men då kan stöd ges på andra vägar.
Vi svänger inte riktigt. Vi vill inte tillbaka till väldigt många missionärer. Men vi vill ha missionärer både till och från Sverige för att det förkroppsligar kyrkan som en global kropp. Närvaron hos varandra helt enkelt. Vi ser också att det är viktigt med missionärer som brygga mellan oss, som kulturtolkar. Och slutligen är det också viktigt att ha långsiktig närvaro för att kunna vägleda volontärer.