Ibland ler jag när någon talar om vegetarisk chili con carne, med tanke på att ordet ”carne” betyder kött på italienska. Det är ungefär som att säga vegetarisk köttfärssås.
Vi har samma ordstam i ett centralt teologiskt ord, nämligen inkarnation, som betyder att bli kött. Ordet pekar främst på Joh 1:14 där det står i den grekiska grundtexten att ordet blev kött.
Vi som äter kött, jag gör det när det inte är fasta, kan tycka att kött är trevligt på en tallrik med goda tillbehör. Men vill vi ha det i den kristna trosläran. I många bibeltexter görs en skillnad mellan kött och ande, till exempel i Galaterbrevet. Vi i västvärlden kan känna oss hemma i det språkbruket, eftersom vi, på gott och ont, är barn av det hellenistiska sättet att tänka där intellektuellt/själsligt/andligt ses som något finare än det som är kroppsligt och köttsligt.
Just därför är det viktigt att hålla fast vid ordet inkarnation i dess allra mest konkreta betydelse och inte förandliga det. Att Gud blev människa i Jesus Kristus betyder att Gud förenas med just det köttsliga i oss, även det som har att göra med illaluktande kroppsvätskor.
Kristen tro handlar om hela våra liv, inte bara om en andlig sektor av livet. Kroppen, med dess köttslighet, är Guds skapelser och vi är kroppar och vår kroppslighet är centrala delar av våra jag. Vi ska tacka Gud för våra kroppar och ta väl hand om dem.
Gud har skapat världen i kärlek och vi är kroppar därför att Gud vill att vi ska vara det. När Gud i sin kärlek vill rädda världen undan det onda gör Gud det genom att bli kropp, kött, genom att inkarneras. Gud befriar oss ifrån det onda genom att bli kött och dela alla kroppsliga erfarenheter, till och med vår död.
Köttet är alltid sårbart. Det är därför Gud behöver bli kött. Gud är kärlek (1 Joh 4:8). Den som älskar är alltid sårbar därför att kärlek aldrig kan beordras. Den som älskar riskerar alltid att bli försmådd och inte få kärlek tillbaka.
Vi människor är inte biologiska robotar som är förprogrammerade att älska något, vare sig Gud, andra människor eller något annat i skapelsen. Gud vill att vi ska älska Gud, men det är vi som väljer om vi ska göra det. Gud tvingar sig inte på oss.
Gud har i Jesus Kristus förklarat sin kärlek till oss. Det gör Gud genom att avstå från sin gudomliga ställning, inkarneras som människa, dela våra liv, lida och dö (Fil:2:5–8). I inkarnationen sträcker levande Gud ut sina armar mot oss och välkomnar oss in i sin famn.
Men vi, som liksom Gud, är kött, vi får själva bestämma om vi ska komma in i Guds famn, tack och lov. Det skulle vara mycket obehagligt att bli kramad av en så mäktig varelse som Gud om man inte själv ville det.
