Tiden före Första världskriget kallar man ibland för ”den vackra epoken” eller på franska la belle epoque. Det var en tid av fred och framtidstro i Västeuropa. Moderniteten slog igenom och det fanns en utbredd optimism.
Den optimismen fanns också i teologin. Genom att förena kristen tro med det moderna upplysningstänkandet skulle teologin skörda triumfer. Vi fick det som vi kallar liberalteologi.
Men krigsutbrottet i månadsskiftet juli – augusti 1914, knäckte optimismen på många områden. Liberalteologin infriade inte sina löften och fick en moralisk knäck. Teologin tog sig nya vägar och försökte hitta andra sätt att beskriva vad kristen tro är och betyder för sin samtid. Det som vi kallar den moderna teologin var född.
En av den moderna teologins portalgestalter, Paul Tillich, utvecklade en teologi där samtiden ställde frågor och den kristna tron ger svar. Det var en teologisk metod som han utvecklade till perfektion. Vi kan kalla det för korrelationsteologi.
Men teologer tog sedan Tillich korrelationsteologi ett steg vidare, till det vi kan kalla en ömsesidig korrelationsteologi. Då är det inte så att frågorna kommer från ett håll och svaren från det andra, utan svaren och frågorna kommer från båda hållen. Samtiden och den kristna traditionen korrigerar och utvecklar varandra.
Det leder till en teologi som är mer undersökande, mer frågande, mer ödmjuk och mer dialogisk. Jag arbetar själv med en ömsesidig kritisk korrelationsteologi och ibland blir jag kritiserad för att vara liberalteolog. Jag ger de kritikerna hundra procent rätt.
Den ömsesidiga korrelationsteologin kan ses som en av vår samtids former av liberalteologi. Det innebär att de kritiska frågor som en gång ställdes till liberalteologin också behöver ställas till mig och min egen teologi. Införs inte ett moment av relativism om samtiden får ha en ställning som ett kritiskt korrektiv till vår förståelse av kristen tro och kristet liv?
Finns det överhuvudtaget något enhetligt som vi kan kalla ”samtid” och som vi kan ha en dialog med eller är denna föreställning bara ett önsketänkande och en projektion? Och blir inte det en vek och tämligen ointressant teologi som anpassar sig till sin omvärld och som därför kommer att sakna attraktionskraft för många som möter den. Är det bra för en kyrka som vill leva i Jesu Kristi missionsbefallning att ha en ömsesidig korrelationsteologi?
Nej, många föredrar ”the old-time religion”, de gamla beprövade vägarna, vilket i våra frikyrkliga sammanhang betyder en konservativ pietism med evangelisationssatsningar där kyrkan både har frågorna och svaren.
Då är det inte fråga om att gå in i en kritisk dialog med sin omgivning. Vi i kyrkorna vet hur det är. Visst kan det finnas plats för dialog och frågor i en sådan evangelisation, men bara som inslag på vägen. Kyrkans dialogpartners är inte jämbördiga med de kyrkliga deltagarna i de samtalen.
Om detta är en mer kundorienterad hållning vet jag inte. Kanske är det så, men jag utformar inte min teologi utifrån det som tycks vara mest attraherande för vår omgivning. Men jag erkänner gärna att jag står för en teologi som är svag i sina anspråk och har ett dialogiskt förhållningssätt.
Det beror på att jag i grunden inte tror på min egen teologi utan jag tror på treenig Gud. Gud är så stor och så väldig och så helig att min teologi omöjligt kan göra Gud rättvisa, Min teologi är bara mänskligt ofullkomliga försök att skapa begrepp om något som inga mänskliga begrepp kan fånga. Min teologi är, som all teologi, dömd att vara mer eller mindre inadekvat. Det är ganska skönt att tänka så.
Sen lever jag med alla de där kritiska frågorna till min form av liberalteologi. De är alla högst berättigade och mycket relevanta. Det som är frustrerande för kritikerna av denna min ömsesidiga korrelationsteologi är att det ligger i denna teologis natur att tycka att dessa frågor är bra frågor, utan att man för den skull tycker att det är något fel med själva teologin och att den behöver överges.
Jesus är ett alldeles utmärkt svar på många frågor, men inte på alla, tycker en liberalteologisk korrelationsteolog som jag.
