Mantlar och löv läggs på vägen, människor sjunger, de citerar Psaltaren 118, och Jesus rider genom Kidrondalen mot den Heliga staden, folket och Jesu lärjungar förenas och allt ser ut att bli en succé. Jesus får ett kungligt mottagande. Han hyllas som en kung. Är det nu Jesusrörelsen peakar, når sin höjdpunkt?
Men vi som vet hur historien fortsätter, vet att händelseutvecklingen går åt precis motsatt håll. Jesus som rider på sin åsna rider inte mot sin triumf utan mot sitt lidande, sin död och begravning. På fredagen samma vecka ropas det inte ”Hosianna!” om Jesus i Jerusalem, utan de rop som hörs säger ”Korsfäst!”. Ritten som på ytan tycks vara ett triumftåg är en del av Jesu väg till korset.
Under fastan har vi vandrat med Jesus mot Jerusalem, mot korset, lidandet, döden och begravningen. Ändå är det kungliga välkomnandet som Jesus får när han rider in i Jerusalem mycket relevant. För Jesus är kung – Kung Annorlunda.
Kung annorlunda är en kung som visar sin makt genom att tjäna, att ge ut sig själv, att lida och dö. Det gör Jesus som är sann Gud och sann människa. Just därför att Jesus är både Gud och människa kan han besegra all ondska genom att låta sig korsfästas, lida och dö.
Guds makt är kärlekens makt. Gud är allsmäktig, men den makt som Gud visar i Jesus Kristus liknar inte makten som andra makthavare har i vår värld. Jesu makt är den makten som ligger i att alltid vara kärleksfull, den makt som ber för dem som spikar fast en själv på ett kors. Det är den radikala kärlekens makt, den kärlek som älskar alla, även de som tycks vara den älskandes fiender.
Makten som finns i Guds kärlek är tillvarons innersta mysterium. Den kommer vi aldrig begripa eller kunna omfatta på ett intellektuellt sätt. Den kan vi känna tillit till. Kristen tro berättar för oss att samma gudomliga kärlek som har gett oss livet kommer också befria oss ifrån allt som är ont, allt som vill hindra oss från att leva det rika liv som Gud har skapat oss för och som Gud vill ge oss genom att befria oss från all ondska.
Därför rider Jesus mot Jerusalem, mot den Heliga staden, som en kung och samtidigt som en tjänare. Så visar Gud vilket som är Jesu Kristi sinnelag. Så får vi ta emot vår Herre, Frälsare och Befriare, som kommer till oss i saktmod och kärlek. Han rider inte på en kraftfull stridshäst, utan på en åsna. Han är Kung Annorlunda och hans sätt att vara kung återspeglar Guds kärlek.
Så får vi tro att våldets makt inte är den yttersta makten, utan att kärlekens och tjänandets makt kommer till slut övervinna alla mörkrets försök att förtrycka och utsläcka ljuset och livet.
”Tron och hoppet segrar,” står det på en minnessten över min morfar som står på kyrkogården i Överkalix där morfar tjänade som kyrkoherde i nästan 30 år. I den teologin förenas vi, de i vår familj som har varit och är yrkesverksamma som teologer, över generationerna. För det är genom tron och kärleken som Jesus, Kung Annorlunda, segrar.
