Livet ska vara en fest

ballonger

Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen (1 Mos 1:31).

”Livet är en fest” sjöng den proggiga gruppen Nationalteatern i en cynisk och ironisk sångtext från 1974. Och visst kan man säga att det låter lite ytligt och inte så verklighetsförankrat. För alltför många i vår värld är livet allt annat än just en fest.

Då är det intressant att Jesus så ofta talar om fester i sina liknelser och det framgår av evangelierna och andra texter som vi läser i Bibeln att Guds rike liknas vid just en fest. Det ser vi till exempel i Jesajaboken (25:26–28) eller i Uppenbarelseboken där himlen beskrivs som Lammets bröllopsmåltid (19:9). Ytterligare en text som gör detta är den underbara evangelietext som vår evangeliebok föreslår för kommande söndag ur Lukasevangeliets fjortonde kapitel (15–24).

Texten handlar om att de som kommer till den fest som Guds rike kommer att vara är inte alltid de som man förväntar sig, de som var bjudna från början. Istället kommer personer som man inte i första hand väntade sig skulle vara där: fattiga och krymplingar och blinda och lytta.

Man skulle kunna problematisera och fråga varför de inte var inbjudna från första början, men jag tror att det är att pressa textens bildspråk alltför hårt. Alla bilder spricker om man trycker på dem för mycket. Jag tror att poängen är att till Guds rike kommer inte i första hand de som har hög social prestige utan dem som ser att man har behov som man behöver hjälp med att möta.

I dagens ekumeniska samtal har det blivit populärt att säga att vi skall lyssna på dem i ”marginalen”, de som är ”marginaliserade”.  Jag förstår tanken men jag undrar om ”marginal” är ett lyckat val av metafor. I Hebreerbrevet står det att Jesus led utanför lägret och vi uppmanas att gå dit till honom och dela hans smälek (13:12f).

Jesus finns redan utanför centrum. Om kyrkans centrum är Jesus då förändras frågan om vad som är centrum och vad som är marginal. Jag blir orolig att talet om marginal i kyrkor och i den ekumeniska rörelsen på något bakvänt sätt är med och förstärker den stigmatisering som den egentligen vill bekämpa. Genom att peka ut några som de som finns i marginalen är man med och gör en distinktion som i själva verket uppehåller en uppdelning. Jag är inte säker på att det är så, men detta är en tanke som oroar mig.

Jag tror att den kyrka som vänder sig till de som den beskriver som ”de marginaliserade” kommer upptäcka att Kristus fanns där långt före den sökte sig dit och att den kyrkan kommer att upptäcka att Guds kärlek till mänskligheten i Jesus Kristus har förskjutit centrum på ett sätt som överraskar alla. När de privilegierades kyrka vänder sig till de som den tror är marginaliserade för att de skall få komma till centrum kommer dessa, de som förmodades finnas i marginalen, förvånat svara med en fråga: ”Varför tog det så lång tid för er att komma till oss, hit till den kristna trons verkliga centrum?”. Där finns Jesus Kristus och i hans närhet blir livet gott att leva. Där är livet en fest.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se