Med er är det annorlunda

Fötter tvätta

Jesus säger: Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.

Luk 22:25–26

I alla grupper som har fler än tre deltagare finns det en ledare om vi skall tro på det som gruppsykologin lär oss. Ett ledarskap kan utses formellt eller informellt och kan växla över tid. Men det finns alltid där. Så är det med den organiska verklighet som vi kallar mänsklig gemenskap.

I klassrum är läraren ledare, förhoppningsvis, i en rättegång är domaren ledare, på sammanträden är ordföranden ledare och i många kristna sammanhang är personer som är ordinerade, diakoner eller pastorer, ofta ledare.

En ledare har ansvar. En ledare bestämmer – ledaren skall bestämma. Gör ledaren inte det så sviker den sitt ansvar. Ofta tänker vi att den som bestämmer och har makten, är den som har flest handlingsalternativ, det är den som har mest frihet att välja vad som skall hända. Så tänker vi ofta om ledarskap i den här världen. Men så tänker vi inte om ledarskap i Guds kyrka, därför att bland oss, vi som är Jesu vänner och lärjungar, vi som är Guds församling, bland oss är det annorlunda.

Som kristna tror vi på ett tjänande ledarskap. Det betyder att en ledares frihet inte är den friheten det innebär att vara den som får sin vilja igenom utan man har friheten att tjäna sitt sammanhang och att tjäna levande och treenig Gud.

”Makten är i Jesu händer” står det i en sångtext. Jesus säger att all makt har getts åt honom (Matt 28:18). Hur tänker vi om det? Kan vi tro det? Jag tänker att Jesu makt är inte makten som finns över oss, utan makten som finns under oss, den makt som bär oss. Det är den makt som besegrar det onda genom att dela hela mänsklighetens sårbarhet.

Att vara ledare i Guds kyrka är att dela Jesu makt, den makt som inte styr och domderar utan som tjänar och bär. Det borde spegla ledarskapet bland dem som vill följa Jesus Kristus, det folk som är hans kyrka, i det sammanhang där det är annorlunda därför att där är Jesus, han som är allas tjänare, Herre.

En av de texter i Nya testamentet som talar starkast om detta finns i Johannesevangeliets trettonde kapitel där det berättas om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter. När Jesus reste sig från bordet i övre salen och började tvätta och torka av lärjungarnas fötter var det en slav- och en kvinnosyssla han utförde. Han ställde allt upp och ner.

Petrus var den som vågade säga det som säkert alla tänkte: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Men när Jesus berättar för honom att om Petrus inte låter Jesus tvätta hans fötter så har Petrus ingen gemenskap med Jesus, då slår Petrus om och ber Jesus även tvätta händerna och huvudet, för är det något som Petrus verkligen vill ha så är det gemenskap med Jesus.

Efter att utfört fotatvagningen frågar Jesus: ”Förstår ni vad jag har gjort med er?” Svaret på den frågan var säkert nej, men kanske anade lärjungarna att detta var en handling som har en formerande betydelse i gemenskapen kring Jesus, i den gemenskapen där livet är annorlunda. I den gemenskapen är det ledaren som tvättar fötter, som tjänar, som avstår för hela sammanhangets skull.

I det mänskliga livet behöver vi ledare. Det är inget vi skall förneka. Det är fint att vara ledare och det är förenat med ansvar. När vi är ledare skall vi ta det ansvaret och våga vara ledare. När vi är ledare i kristna sammanhang skall vi vara det med Jesu Kristi sinnelag (Fil 2:5–8). Då är vi inte ledare för att det skall bli som vi vill, utan vi är det för gemenskapens skull som en tjänst åt medmänniskor, åt hela skapelsen och åt Gud. Vi tar del i Kristi tjänande makt. När vi gör det då stärks tilliten till Gud och till Guds församling och att vara med och stärka den tilliten, det är att leva i Guds mission och att vara Jesu Kristi kyrka.

/Arne Fritzson