Mörker och ljus

Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.

Matt 6:23

Ibland söker Jesus beskriva verkligheter som inte kan uttryckas med det mänskliga språket. Det är som texterna vänder ut och in på sig själva för att beskriva de sammanhang som de söker gestalta. Ett tydligt exempel är den bibelvers ur Matteusevangeliets sjätte kapitel som citeras ovan. Ett ljus som blir mörker blir i Jesu språkbruk en bild för hur förskräckligt fel det har blivit för oss människor som lever i en värld där synden trasat sönder tillvaron.

Jesus är det sanna ljuset som kommer in i världen för att ge alla människor ljus, läser vi i Johannesevangeliets inledning (Joh 1:9). Senare i samma evangelium säger Jesus: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12).

Ljuset är viktigt för oss därför att ljuset gör att vi ser världen som den är. Utan det famlar vi i mörker och det begränsar vår möjlighet att ta in världen, att förstå vilket sammanhang vi är delar av.

Just nu kan vi inte gå på tivolin men när det blir möjligt för oss kan vi åka i spöktåg. Då åker vi i mörker och helt plötsligt tänds en lampa och då ser vi något som skall vara skrämmande. Detta fungerar bara därför att det i övrigt är mörkt där spöktåget färdas fram. Om det var ljust överallt skulle vi inte kunna bli skrämda.

Nu är vi inne i ”stilla veckan”. Vi följer evangeliernas dramatiska berättelse om vad som hände Jesus under de där dagarna i Jerusalem. Idag, på långfredagen, stannar vi inför korsfästelsens brutalitet och mysterium, där Kristus besegrar alla onda makter genom att dö för oss.

När Jesus går in i sitt lidande, sin död och begravning, är det som att han tänder ljus mitt i mörkret. Nu kan vi inte komma någonstans dit inte Guds kärlek till oss i Jesus Kristus når oss. Detta ger en ny och fördjupad betydelse åt den 139:e psalmen i Psaltaren, som är kanske den text i Bibeln som vackrast talar om att Guds omsorg alltid når oss.

Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där.

Ps 139:8

I denna psaltarpsalm vänds metaforen som Jesus använder i bergspredikan. I Jesu ord blir ljuset mörkt. I Psaltaren 139 står det att mörkret inte är mörkt för Gud. ”Natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus (v. 12).

Påskens evangelium är att i gemenskap med Jesus så förvandlas tillvaron. Det som är mörker i våra liv förändras när Jesus kommer dit och tänder ljuset i vår värld. Så förvandlas allt som gör oss ledsna och sorgsna, alla våra besvikelser, till en väg till gemenskap med treenig Gud.

I Johannesevangeliet läser vi att ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det (1:5). Aposteln Paulus skriver: ”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre” (Rom 8:38–39).

Låt oss fira påsk och minnas den gränslösa kärlek som denna, den kristna trons mest centrala helg, gestaltar och som förvandlar hela vår tillvaro.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se