Överallt och nära

Fiskare i en båt med en dramatisk himmel som speglar sig i havet

I en stormvind for Elia upp till himlen.

2 Kung 2:11

När Jesus hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn.

Apg 1:9

Tänk er att se Jesus fara till himlen. Lyfte han bara som en raket? Lät det något? Kom de rök när han lyfte? Hur gick det till? Och Elia som försvann i en vagn av eld med hästar av eld? Hur såg det ut? Häftigt är väl det minsta man kan säga.

Ibland sätter vi rörelser till visor. Då när vi sjunger Gud så pekar vi uppåt även om Gud inte alls finns där uppe. Där uppe finns en rymd som vi kan fascineras av genom att läsa astronomi. Men Gud finns lika mycket vid sidan av oss eller under oss eller i oss. Gud omger oss på alla sidor och vi är alltid i Guds händer (Ps 139:5). Ändå talar en del om Gud som ”han där uppe” som om Gud vore en karl på ovanvåningen.

 I Bibeln möter vi ibland ett våningstänkande där det finns himlen, jorden och underjorden. Detta får ett genomslag i Herrens bön där vi ber till Vår Fader, som är i himlen. Vi möter det tydligt i Uppenbarelseboken som i huvudsak utspelar sig på två plan, himlen och jorden, men det finns enstaka referenser till en tredje våning, under jorden (5:3, 13)

En brutal och lite dråplig bild av detta hittar vi i Fjärde Mosebokens sextonde kapitel där vi läser om hur några av de familjer som vandrade med Mose genom Sinai öken störtas levande ner i dödsriket när jorden öppnade sig som ett fruktansvärt slukhål. Det är onekligen en märklig kosmologi som den texten antyder.

Vad hände egentligen när Elia och Jesus togs upp i himlen? Jag vet inte och inte känns det viktigt att veta det heller. Det viktiga för mig är att försöka förstå vad berättelserna lär oss om Guds relation till hela skapelsen, till hela mänskligheten och till mig som enskild människa.

Att Gud finns i himlen betyder att Gud finns överallt. Gud är allestädes närvarande. I teologin uttrycker man det ibland så att Gud är relaterad till hela verkligheten. Jag tycker det är ett elegant sätt att uttrycka det. Allting har en koppling till Gud.

När Jesus lämnade jorden beredde han plats för det som hände på pingstdagen, då den heliga Anden utgöts över apostlarna. Genom det kom Gud närmare apostlarna. Lärjungarna lämnades inte ensamma genom att Jesus for till himlen. Tvärtom var det en förutsättning för att Jesus skulle kunna komma in i alla lärjungars liv. Jesu himmelsfärd var en del av uppfyllelsen av det löfte som Jesus gav sina lärjungar, att vara med dem alla dagar till tidens slut (Matt 28:20)

Därför kan vi sammanfatta himmelsfärdens betydelse för oss som kristna i orden ”överallt” och ”nära”. Himmelsfärden berättar för oss att i Jesus Kristus finns Gud för oss överallt och nära. När Jesus lämnar lärjungarna så blir han inte frånvarande utan han skapar förutsättningarna för en förtätad gudsnärvaro. Himmelsfärden gör att Gud fyller världen med sin kärleksfulla och meningsskapande närvaro.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se