Psalm 78 – Till vem riktas berättelserna i Bibelns böner?
Publicerat 29 maj, 2026
Då och då har jag varit med om att någon har klagat på förskrivna böner. Man har tyckt att sådana har varit uttryck för en bristande autenticitet från den bedjandes sida, till skillnad från fria böner. Det ironiska är att många av dem som klagat på dessa förskrivna böner har gärna upprepat korta förskrivna böner gång på gång bara de har försetts med melodi, för då kallas de inte för förskrivna böner, utan för lovsångskörer.
När jag har hört sådana kommentarer har jag ibland undrat vad de som säger så tänker om att Jesus då lärjungarna bad honom att lära dem be gav dem just en förskriven bön eller alla andra böner i Bibeln, till exempel i Psaltaren. Bibeln är en fantastisk bönbok!
I Bergspredikan i Matteusevangeliet varnar Jesus oss från att rabbla tomma ord i våra böner. Hur hänger denna varning ihop med långa böner i Psaltaren, till exempel psalm 78? Den psalmen är ju jättelång och dessutom rabblar den en lång historia som Gud, om någon, känner utan och innan. Varför tar man upp den i en bön till Gud?
Gud vet vad vi behöver innan vi har bett om det, så vi ber inte till Gud för att upplysa hen om sakernas tillstånd, utan bönen har en annan roll i våra liv. Varför ber vi?
I förbundet mellan Gud och sitt förbundsfolk, Israel, ingick att man skulle berätta för kommande generationer om vad Gud hade gjort för folket genom historien från Abrahams tid och framåt. Det var viktigt för att folket skulle hålla sig till förbundets lagar och stadgar. Bibelns historiska böcker, alltifrån Första Moseboken till Nehemja, hade funktionen att hålla den gammaltestamentliga historien levande från generation till generation.
Många som kommenterar de psalmer i Psaltaren som återger den gammaltestamentliga historien anknyter till sådana tankar. Psalmer som den 78:e psalmen fanns i Psaltaren för att undervisa kommande generationer om hur Gud verkat i historien och därmed motivera folket att hålla sig till förbundets bud och stadgar. Det är en av psalmens funktioner. I 78:e psalmen talas det om Gud i tredje person. Psalmen är både en undervisning och en trosbekännelse. Den är ett uttryck för folkets tillit till Gud.
Men denna psalm är också ett sätt för folket att utgjuta sina känslor till Gud. Man behöver gestalta i bön inför hen hur man upplever sin situation. Det är också ett sätt för folket att argumentera med Gud för att hen ska gripa in i historien på nytt som Gud har gjort förr. Den bedjandes relation till Gud förändras av att detta uttalas inför Guds ansikte.
Gud vet ändå allt om oss. Vi kan inte dölja något för hen. När vi är brutalt ärliga inför Gud i bön förändras vår relation till Gud. Så är det därför att Gud vill vara vår vän och dela våra liv och våra tankar. Vi är inte lämnade ensamma med våra tankar, förhoppningar och besvikelser. I vår personlighets innersta rum finns Gud för att hen vill hjälpa oss att leva. I bönen, i våra hjärtans närhet till Guds hjärta, får vi dela allt med Gud. Den närheten förvandlar oss och vår tillvaro därför att Gud älskar oss.