Tyranners begränsade makt
Publicerat 4 mars, 2022
Observera
Denna text publicerades första gången den 4 mars, 2022. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Jag säger till er som är mina vänner: låt er inte skrämmas av dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra mer.
Luk 12:4
Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp.
1 Pet 3:15
Historien har ett skräckkabinett av tyranner som har hänsynslöst mördat människor för att få behålla sin makt. Om vi skall nämna de tre som har haft ihjäl flest blir det Mao Tse Tung, Josef Stalin och Adolf Hitler. Rysslands historia har fler exempel på tyranner vars regimer dödade många: Ivan den förskräcklige, Peter den store, Nikolaj II och Vladimir Lenin med flera. Nu läggs ytterligare ett namn till denna förskräckliga lista: Vladimir Putin.
Tyranner är skrämmande och obegripliga. Vem vill vara en tyrann? Vem vill förtrycka sina medmänniskor? Tyvärr alltför många. De flesta människor som vill det förtrycker personer i sin omgivning och/eller i sina nära relationer. Men en del av dem får politisk makt, makt över militära maktmedel, till och med makt över kärnvapen.
Nu ser vi krigets vansinne igen på vår kontinent. Vi hade krig på Balkan under 90- och 00-talet, men att en stormakt invaderar ett fredligt grannland har vi inte sett i Europa sedan Andra världskriget. Tanken går närmast till Nazitysklands angrepp på Polen i september 1939. Det ledde till världskrig. Vi ber intensivt att Rysslands angrepp på Ukraina inte leder till detsamma, även om Ryssland just nu inte drar sig för att hota med våld och till och med hota att använda kärnvapen.
När vi får nyheter om döda, skadade, skrämda, flyende människor ser vi krigets vansinne. Vi vill hjälpa till och ibland vill människor det så mycket att mottagarna får behov av att be de hjälpsändande att ta det lugnt, som vi sett i Polen. Det vi ser just nu är av allt att döma tyvärr bara början på en långvarig tragedi och flyktingkris i Europa. Detta kommer för överskådlig tid förändra livet för oss alla.
Det finns fyra bokstäver som har samma betydelse i vårt latinska alfabet och i det ryska kyrilliska: ”a”, ”k”, ”m” och ”t”. Dessa är lätta att komma ihåg eftersom de i omkastad ordning blir ordet ”makt”. Enda gången jag har varit i Ryssland reste vi runt i en finsk buss med ordet ”matka” på sidorna, fullt logiskt eftersom det betyder resa på finska. På ryska blir det dock lite roligt då det ordet på detta språk betyder ”livmoder”.
Vad vi ser just nu är ett skrämmande exempel på tyranners makt och förmåga att plåga folk och nationer. Men mitt framför tyranners ögon tänder kristna kyrkor ljus, ber böner, ger bistånd och håller fast vid ekumeniska relationer. Vi skulle bara spela antiekumeniska krafter i händerna om vi trodde att brutna ekumeniska relationer kan ha samma betydelse som sanktioner på ekonomins, kulturens eller idrottens område.
Vi är kallade att resa hoppets tecken. Vi hoppas, trots tyranners makt och deras våld, och vi tror att godheten segrar i längden. Vi tror det därför att skapelsens Gud också är frälsningens Gud, det vill säga Gud, som har gett oss livet som en kärleksgåva, har blivit människa i Jesus Kristus som lidit, dött, blivit begraven och uppstått från de döda på tredje dagen. Därför tror vi att Guds kärleks makt omsluter oss och till sist en gång kommer att bli allt, överallt.
Varenda gång vi ger medmänniskor ett tecken på omsorg och uppmuntran gör vi det på Guds uppdrag. Nu när hundratusentals flyktingar söker trygghet i våra fredliga länder som ännu lever utan krig ger Gud oss många möjligheter att visa kärlek och omsorg och svara på den kallelse som Guds kärlek räcker till oss.
Tyranner kan döda kroppen, men sedan kan de inte göra mer. Detta är förskräckligt men det skrämmer oss mindre när vi får tro att bortom döden finns Guds kärleks makt som förmår så mycket mer. Det ger oss hopp att mitt i mörkret finns kärleken och det gör att varje tecken på hopp, uppmuntran och omsorg är djupt meningsfull.
Vi har gått in i fastan. Vi lever i en tid då vi övar oss i att avstå. Genom det får vi tid för andlig fördjupning, bibelläsning och bön. Jag tror aldrig jag har upplevt en tid då fastan känns så angelägen, så relevant och så meningsfull som just i år. Nu behöver vi verkligen avstå för att ge rum för medmänniskor på flykt, för eftertanke, för bön och för Gud.
