Vi som är ordinerade medarbetare i Equmeniakyrkan har lovat att verka för Kristi kyrkas synliga enhet.
Det är ett viktigt löfte som säger en hel del om ekumenikens betydelse för vår kyrka. Även vår kyrkas namn, Equmeniakyrkan, berättar om ekumenikens stora betydelse för oss.
På engelska heter vår kyrka ”Uniting Church in Sweden”. Det är en poäng att vi heter ”Uniting” (förenande) och inte ”United” (förenade). Det vill säga vår kyrka ser sig inte som en avslutad föreningsprocess, när de tre bildartraditionerna formerade Equmeniakyrkan, utan vi tänker oss att detta är en process som fortfarande pågår. Vi vill förena oss med fler kyrkor.
På detta sätt är Equmeniakyrkan, liksom de andra förenade och förenande kyrkorna i vår värld, en del av den ekumeniska rörelsen, den rörelse inom dagens världsvida kristenhet, som på ett särskilt sätt söker Kristi kyrkas synliga enhet.
Detta sökande är en omistlig del av kyrkans väsen, eftersom det är en väsentlig del av kyrkans mission, dess sändning ut i världen, för att vittna för hela skapelsen om Guds kärlek till oss i Jesus Kristus.
När Jesu lärjungar blir ett, då, först då, ska hela världen tro att Sonen, Jesus Kristus, är sänd av Fadern (Joh 17:21). Vill vi ha väckelse, som betyder att människor lär känna Guds kärlek i Jesus Kristus, då behöver vi verka för Kristi kyrkas synliga enhet.
Det är viktigt att komma ihåg att kyrkans enhet är inget vi kan åstadkomma själva, utan det är en gåva från levande och treenig Gud. Så det vi gör tillsammans i den ekumeniska rörelsen det är inte att skapa enhet utan upptäcka den enhet som vi får i Jesus Kristus.
Enheten finns i honom. Därför är det en skandal och ett tecken på vår mänskliga otillräcklighet att vi inte förmår att leva ut den enheten i vår kyrka. Ett av de viktigaste sätten för att vara en del av den ekumeniska rörelsen är att stämma in i kyrkans ständigt pågående bön om att Guds kyrka ska samlas och bli ett.
Bönen om kyrkans synliga enhet behöver vara en del av alla församlingars gudstjänstliv. Vi behöver också ha den med i våra personliga andakter. Genom att ge den bönen en framträdande roll i vårt böneliv formar vi vårt kristna lärjungaskap efter Guds vilja, där längtan efter denna enhet behöver ha en central och självklar plats.
Jag skulle här vilja påminna om bönen 962 i vår psalmbok, Psalmer och sånger. Det är en bön som tåls att bes många gånger.
Men hur ser den enhet ut som vi söker? Handlar det om ett gemensamt nattvardsbord, om en gemensam organisation och ett gemensamt kyrkoledarskap, att vi blir eniga i viktiga teologiska frågor eller att vi genomför gemensamma insatser för evangelisation och diakoni?
Det är faktiskt inte vi i Guds kyrka som bestämmer det, utan det är vår omvärld som bedömer vad som är en trovärdig ekumenik. Det är när vi blir ett, så att världen tror, det är då ekumeniken når sitt mål. Då har alla Guds barn och hela Guds kyrka samlats och blivit en enda kyrka, helig, universell och apostolisk, som vi bekänner i den nicenska trosbekännelsen.
