Funderingar över giftaspanter och flickors rätt till utbildning

Rutinmässigt går jag igenom en stor mängd handlingar rörande Kongomissionen. Ur en bunt kvitton faller en liten anteckningsbok ut – Anteckningsbok över giftaspanter erlagda för flickor. Häftet verkar vara från Kolo missionsstation, Kongo-Brazzaville och noteringarna är från1933. Församlingen i Kolo betalade då giftaspanter till flickornas släktingar, så att unga flickor skulle  kunna få gå i missionsstationens skola tills de var giftasvuxna.  Ibland verkar även den svenske missionären ha blivit äktenskapsmäklare:

”Den 19 december 1933 betalade jag 100 francs för denna flicka till hennes far Nga Noloulou, chef i byn Kingembo… Det bestämdes att vi skulle söka henne en kristen fästman, vilken till fadern skulle ytterligare erlägga 50 fr i sedlar och 100 i form av tyg”

Jag undrar hur det gick för Mpolo, Ndala Louise, Bidounga Madeleine och de andra flickorna jag läser om i anteckningshäftet – hann de lära sig att läsa och räkna innan de skulle gifta sig?

Det här är verkligheten för många flickor  idag runt omkring i vår värld – även idag är det kanske en förutsättning att någon har gått in och betalat ”giftaspanten” för att flickan överhuvudtaget skall släppas iväg till skolan. Stipendier kan istället vara en livsavgörande vändning för  flickor, som kan få möjlighet till  yrkesutbildning – för att sedan kunna försörja sig själva.

Katarina Thurell

• Dela